Okej, nu kommer det här inlägget att handla om någonting väldigt specifikt. Märker ni att ämnet i fråga inte tilltalar er så får ni helt enkelt ge fan i att fortsätta läsa. Är det någon av er som har anlitat professionellt flyttstäd i Stockholm någon gång? Jag har, som de flesta säkerligen redan vet, genomfört en flytt i huvudstaden. Det var första gången någonsin som jag anlitade en firma i Stockholm för just flyttstäd - Och vilket jävla resultat!

Jag vet inte om det bara är jag som hade en kunskapslucka gällande dessa tjänster. Kanske är genialiteten i att anlita flyttstäd i Stockholm något som de flesta redan uppfattat och nyttjat. Jag ska ge en kort uppdatering om hur det gick till när jag anlitade företaget:

Jag började, förstås, med att ta kontakt med firman. Jag fick snabbt svar av en trevlig tjej som började ställa frågor om mitt före detta boende. Efter att ha gett kvadratmeter-antalet och antalet fönster och dörrar så kunde hon ge en offert. Jag trodde först att offerten hade blivit fel och ringde därför upp när det dök upp i mailinkorgen. ”Nej, det ska allt stämma” svarade samma tjej och jag var närmast chockad över priset. Att det kunde vara så billigt med flyttstäd, och i Stockholm dessutom!

Vi bestämde dag då flyttstädet i Stockholm skulle äga rum och killarna och tjejerna dök upp på utsatt tid. Jag lämnade över nyckeln och pep iväg till jobbet. När jag kom hem från jobbet var lägenheten renare än den någonsin hade varit förut. Jag hade lite dålig koll på vad som faktiskt skulle ingå i ett flyttstäd i Stockholm. Det visade sig att svaret var ganska enkelt: Allt ingår i flyttstäd i Stockholm.

I köket såg allt som nytt ut. Spisen var rengjord, även fläkten och ugnen och alla skåp. För att inte tala om hur hysteriskt ren kylen och frysen var. Detsamma gällde för alla bänkar. Om jag var imponerad av städningen av köket så var det ingenting jämfört med badrummet. Teamet som skötte mitt flyttstäd i Stockholm hade verkligen inte hållit tillbaka. Toalettstolen, handfatet, badkaret, skåp tillika golv, väggar och tak var rengjorda. Jag förstår faktiskt inte hur de kunde få det såhär rent. Det säger kanske mer om hur dålig jag är på att sköta regelbunden städning.

Det var ett jävla babblande på mig idag. Vad tycker ni själva om flyttstädning i Stockholm? Är det något ni har erfarenhet av att anlita?

Minns någon den där klassiska filosofiska frågan om skeppet? Tankeexperimentet som handlar om att man successivt byter ut vissa delar på ett skepp för att ersätta det med nya. När alla skeppets delar sedan har bytts ut ställer man sig frågan: Är det fortfarande samma skepp? Första gången jag presenterades för frågan var jag 10 år, och gick på mellanstadiet. Det var min träslöjdslärare som berättade den. Och jag minns att den fick mig att fundera så hårt att jag fick huvudvärk. Hur kunde han vara så smart, vår kära träslöjdslärare? Det var först ett par år senare som jag förstod att frågan inte var hans.

Nåväl, nyligen kom jag att tänka på frågan igen. Jag såg nämligen en pågående fasadrenovering i Stockholm. Ni vet, en sånt där jättearbete med byggnadsställningar, maskiner, oljud och damm. Just denna dag, vid just denna del av Stockholm och vid just denna fasadrenovering fick jag vara med om något för mig unikt. Jag har säkert gått förbi 100 fasadrenoveringar i Stockholm under mina levnadsår, kanske fler. Men jag hade aldrig tidigare fått se en så tydlig utveckling från innan och efter. Just den här fasadrenoveringen skedde nämligen på gatan precis nedanför min gata i Stockholm. Jag visste därför mycket väl hur fasaden i fråga såg ut innan arbetet drog igång. Den var sliten, minst sagt. Jag är förvisso ingen fasadexpert, men jag skulle säga att den hade någon slags blandning mellan puts och sten. Stora bitar hade lossnat från den och det fanns sprickor lite varstans. Den passade liksom inte in i fasadlandskapet som omgav den. Det behövdes ett företag som sysslade med fasadrenovering i Stockholm, det såg jag det!

Och mycket riktigt. Tillslut gjorde de slag i saken, och vilket resultat de fick! Jag överdriver inte när jag säger att fasaden, efter fasadrenoveringen i Stockholm, var nästa oigenkännlig. Den hade gått från att vara den fula ankungen bland puts- och sten-fasader i området till att nu resa sig ståtligare än alla andra. När jag gick förbi och det fina resultatet uppenbarade sig stannade jag bara och tittade på den i säkert 2 minuter.

Plötsligt sa någon ”Ursäkta, jag ska bara...” och väckte mig ur dvalan. Det var en av tjejerna som hade utfört jobbet. Bästa fasadrenoveringen i Stockholm stod det på ryggen. Kanske låter det patetiskt, men faktum är att jag blev lite starstrucked. Tänk att hon och resten av hennes team hade fått till någonting så jäkla bra!

• ”Vad bra det blev” sa jag till henne.

• ”Tack! Roligt att höra” svarade hon.

Hon var ödmjuk så det förslog också, Stockholms främsta fasadrenoveringsproffs. 

Och då, för att återknyta, kom jag att tänka på frågan om skeppet. Jag tittade upp mot fasaden igen och funderade över om detta ens var samma hus som när de byggdes. Var det verkligen möjligt? Svaret var nej. Jag hade nämligen tagit fel på en huslänga. Jag tittade lite längre ner på gatan och såg samma slitna fasad som förut.

• ”Tack själv” sa jag innan jag vandrade vidare längs gatan.

Det är många människor i Stockholm som är nyfikna på vad bergvärme skulle kunna innebära för deras ekonomi och boende. Jag har full förståelse för detta. Under de senaste 10–15 åren har den populära energimetoden fått extremt stort utrymme medialt. Och kurvan går ständigt uppåt. Allt fler väljer att skaffa bergvärme i Stockholm. Allt fler inser de stora vinsterna som man som villaägare kan göra med rätt form av uppvärmning. Så, för er som läser detta men inte är supersugna på att studera långa texter om fördelar och nackdelar. För er ska jag nu redogöra för de uppenbara fördelar med bergvärme i Stockholm som jag ser.

1. Livslängd

Alla uppvärmningstekniker behöver någon gång underhållas och/eller bytas ut. Detta gäller även för bergvärme i Stockholm, men skillnaden från många andra metoder är just livslängden. En pump som nyttjar värmen i berggrunden håller nämligen betydligt längre än många konkurrerande metoder. Faktum är att de flesta undersökningar visar att bergvärme i Stockholm gott och väl kan hålla i över 30 års tid.

2. Väderoberoende

Vindkraft är beroende av blåst. Solpaneler är beroende av solsken. Vattenenergi är beroende av starka vattenflöden. Här har bergvärme i Stockholm en oerhört viktig fördel gentemot andra energimetoder. Den är nämligen helt oberoende av vädermässiga förhållanden. Oavsett var i landet du bor kan du räkna med att den kommer att ge ditt hus värme. På ett djup av upp emot 200 meter ligger solenergin lagrad i höga temperaturer oberoende av hur mycket snö det ligger på marken ovanför.

3.  Diskret

Bergvärme i Stockholm tar väldigt lite plats. Detta upplever många människor som en av de viktigaste fördelarna med den här typen av uppvärmning. Trots att hålet som måste borras kan vara 200 meter djupt så överskrider det aldrig 15 cm diameter. Tomten på vilken hålet borras skonas därför i stort sett helt och hållet. Det enda som skulle kunna påverka är maskinerna, men tomten börjar förstås repa sig omedelbart när de har lämnat platsen.

4. Miljövänlig 

Många skulle argumentera för att detta är den viktigaste fördelen med bergvärme i Stockholm. Jag är en utav dem. Den här uppvärmningsmetoden har i stort sett ingen påverkan på miljön. Solenergin som finns lagrad i berggrunden tar aldrig slut, utan fylls ständigt på.

Nu undrar några av er: Vad är då nackdelarna med bergvärme i Stockholm?

Svaret på frågan får ni i nästa inlägg!

Tänk vad mycket man oroar sig för saker i onödan. Jag kanske är en extra känslig och orolig person, men jag inbillar mig att de flesta kan känna igen sig. När jag var yngre ägnade jag mig alltid åt gigantiska orostankar. Det kunde handla om att jag skulle iväg på utflykt med skolan. Det kunde handla om en stundande fotbollsmatch eller ett uppträdande i skolan. Senare i livet har det kunnat handla om möten i arbetet. Möten som jag oroat mig så mycket för att jag knappt har kunnat sova på nätterna. Sedan 3 år tillbaka är jag villaägare, och det har inte gjort oron mindre påtaglig.

Den senaste i raden av orostankar har varit elförsörjning. Jag och min familj vill skaffa solpaneler på taket. Mina vänner tipsade om Energihem eftersom de gör jobbet utan problem och till ett bra pris. Min vana trogen mötte jag tipset med en viss skepticism. Skulle just Energihem vara befriade från problem? Vilken typ av problem var det som Energihem inte orsakade? Behövde jag vara orolig för andra bolag? Vilket ska jag välja? Jag beslutade mig för att det lättaste valet var att ta det som mina vänner testat. Om Energihem var så befriade från problem fick jag helt enkelt sanna deras ord.

Jag kan meddela att alltid gick nästan skrämmande enkelt. Jag tog kontakt med företaget och berättade om hur mina planer såg ut. Strax därefter infann sig en expert från Energihem vid min fastighet och stämde av förutsättningar och eventuella problem de kunde möta i monteringen. Killen från Energihem konstaterade att ”detta ska inte vara några problem!”. Ett uttalande som gjorde mig lugn. 

Jag frågade om han kunde säga ungefär vad det skulle kosta och om han visste när de kunde köra igång med jobbet. Han sa att han skulle gå tillbaka till kammaren och skriva en offert som han skickade över. Jag frågade om detta möte och offerten skulle kosta något. ”Nej, det är kostnadsfritt. Inga problem” försäkrade killen från Energihem.

Det kändes nästan som att Energihems mantra var just att det inte var några problem. Allt verkade skötas så smidigt, och detta bekräftades sedan då jag godkänt offerten. Vilka proffs de var, teamet som satte upp våra solpaneler. Inte nog med att de utförde arbetet snabbt, enkelt och till ett bra pris. De var dessutom otroligt trevliga att ha att göra med. Vi både fikade och åt lunch tillsammans under de dagar då de utförde arbetet.

Tillhör du en av de som funderar på att låta installera solceller hemma? Då kan jag verkligen rekommendera Energihem, inte minst pga bristen på problem. Vi var extremt nöjda med arbetet och förde god dialog både innan, under och efter arbetet.

Föräldrar upphör aldrig riktigt med att vara ens föräldrar, eller hur? Jag menar, de är förstås alltid ens föräldrar hur gammal man än lyckas bli. Men man är också fortfarande, på många sätt, ett barn i deras ögon. Känner ni igen er? Jag är snart 40 år, och min mamma och pappa behandlar mig fortfarande som om jag var 10 gällande vissa saker. Ta bara varje gång jag går med min mamma på promenad genom stan och någon som vi passerar röker. 

• ”Usch, rökning. Farligt! Och dumt! Att folk håller på med sånt, eller hur?”

• ”Mamma, jag slutade röka när jag var 22. Sluta oroa dig”

Den senaste av duster som jag har haft med morsan och farsan gäller hur bråttom det är för mig och min att renovera balkongen. Det började redan när vi flyttade in för ett år sedan. Vi fick många komplimanger för vår stora fina lägenhet första gången de besökte den. Många ”Wow” och ”Oj, vad högt i tak” och gliringen ”Här kommer era framtida barn att trivas bra”. Plötsligt såg jag pappa ute på balkongen, lutandes framåt, stirrandes neråt. ”Du, ni får allt renovera balkongen”, sa han. ”Yes, det är redan noterat. Vi ska köra igång med det så snart vi har fixat badrummet bara. Så det ska allt bli av. Balkongen ska renoveras, jodå”, svarade jag irriterat men fortfarande lugnt. ”Jo, för att såhär kan det ju inte se ut vet du” sa han och gick vidare.

En vecka gick innan telefonen ringde. Det var pappa som undrade hur det hade gått. 

• ”Gått med vadå?”

• ”Ja men med balkongen. Ni skulle ju renovera balkongen, eller hur?”

• ”Ja, men inte än sa jag ju. Vi ska göra om badrummet först, och kanske måla om i hallen och vardagsrummet. SEN kanske vi kör igång med den biten.

• ”Kanske?”

Så är det att leva som jag. Jag blir aldrig någonsin vuxen i mina föräldrars ögon, som sagt. Ni kanske tror att det lugnade sig sedan? Att jag sa till pappa att sköta sitt och lämna oss i fred. Då har ni fel, för jag är nämligen mest konflikträdd av alla människor jag vet om. Det har fortsatt med ett ungefärligt intervall på varannan vecka. Då kommer samtalet eller besöket. ”Nu får ni fanimej börja renovera den där balkongen!”

Är det någon som har samma relation till sina föräldrar och som har några tips på hur man kan tackla dem?

Tacksam för allt engagemang!

I nästan 15 år av mitt arbetsamma liv arbetade jag under bedrövliga förhållanden. Förlåt, alla som jag arbetade med då och som läser detta. Men det var verkligen inte snyggt. Dåliga arbetstider. Helt och hållet emot alla regler vad gällde antal arbetade dagar och timmar i rad. En chef som hade väldigt svårt att respektera oss som jobbade och slet ”på golvet”. Sedan höll det på så. Jag bytte förvisso arbete någon gång under perioden, men det var samma på nästa ställe. Sedan skaffade jag mig ett konsultjobb, och allting förändrades.

Detta är ungefär 10 år sedan. Jag började som logistik-konsult. Jag lade in ordrar och administrerade kundregister, vilket såklart inte är särskilt avancerat. Men det blev mer och mer konsultjobb på företaget. Jag fick så småningom ansvar för fakturor. Först krediteringar och sedan yttersta ansvar för att alla fakturor blev rätt. Konsultjobbet ledde mig uppåt i företaget, ett steg i taget. Tre gånger blev jag befordrad på 2 års tid. Det var naturligtvis mycket bra för självförtroendet. Jag kände efter det att allt kunde hända.

Konsultjobbet gjorde mig till expert inom mitt område. Administrations-nestorn kallades jag internt. Naturligtvis på skoj till viss del, men jag gillade det och ägde det. När sedan mitt konsultjobb skulle övergå till fast anställning sa jag Tack men Nej tack och gick vidare. Konsultjobb var min grej, och det skulle jag fortsätta med.

Jag gick vidare till ett större bolag som levererade matvaror och blev ganska omgående logistikchef. Det funkade kanon. Jag kände att jag kunde mina grejer och det gjorde att jag blev bra på att både lära upp och delegera. Efter att jag varit verksam inom logistiken tog jag steget till Operations. COO var min nya position, fortsatt som konsultjobb på samma firma. Det kändes lite småknackigt i början men så småningom vande jag mig. Det blev faktiskt väldigt bra, och jag lyckades visa på bra driftsiffror.

När jag sedan blev erbjuden fast tjänst som COO kände jag att jag fick ge upp min principfasthet. Konsultjobb är väldigt bra för någon som vill klättra i karriären. Men när ett erbjudande är tillräckligt starkt så måste man våga ta språnget.

Idag är jag fast anställd, men jag ser tillbaka på mina tidigare år med glädje. Om du funderar på att byta bana men inte vet hur du ska göra. Våga testa konsultjobb! Skulle det visa sig att det inte är något för dig så har du i alla fall testat. Det kommer att vara en värdefull erfarenhet.

Tro mig.

Jag är öppen med min frustration. Så har det varit sedan långt innan jag skaffade den här bloggen. Kanske har det att göra med hur jag är skapt, att jag bara vill kunna utstråla ”tyck synd om mig!”. Kanske har det att göra med att jag är äldst av en syskonskara på åtta personer. Kanske är det rent av därför jag har startat den här bloggen överhuvudtaget. Jag kanske bara rullar mig i min egen självömkan i varje inlägg jag postar – Vem vet?

Hur som helst. Jag har, på grund av olika omständigheter, blivit tvungen att flytta hem till mamma och syskonen. Förra veckan gnällde jag över att mina älskade småsyskon inte lät mina hörlurar vara ifred. Idag tänkte jag ägna inlägget åt att berätta vad som är den huvudsakliga orsaken till konflikter i vårt hem: Leksaker.

Det är omöjligt att transportera sig i huset utan att trampa på leksaker. Jag har börjat bära tofflor för att minimera risken, men det hjälper föga. Jag ska nu berätta om de tre senaste syskonbråken som har skett under de senaste dagarna.

Min 17-åriga syster tycker inte att det är överdrivet roligt att dela hus med småttingar. Hon vill ofta visa det genom att jävlas med dem. Häromdagen tog hon min andra lillasysters docka och satte högst upp på en hylla, med fötterna dinglandes. Ett vrål gick genom huset då hon fick se sin leksak på en höjd hon aldrig kunde nå. Efter att mamma påpekat att det väl inte var så farligt fick hon som svar: ”Men hon är ju höjdrädd!”

Nästan incident med leksaker inblandat orsakade jag. Min lillebror har en mini-skateboard som han brukar åka omkring på. Jag skulle vara den sköna storebrorsan och frågade om jag fick låna den. ”Kolla, jag är Tony Hawk” sa jag och han svarade ”Vem?”. Det kändes som en bra idé fram till dess att jag ställde mig på brädan och kände materialet. Materialet var tunt, och jag var betydligt tyngre än honom. Leksaken gick mitt itu, och jag var inte längre särskilt omtyckt.

Den tredje händelsen där leksaker var huvudkomponent ägde rum precis nyligen. Min lillebror och lillasyster kunde inte komma överens om vems gosedjur som var vems. Av alla leksaker som fanns i huset ville de nu båda ha den lila kaninen. De drog från varsitt håll, vilket den Kina-producerade kaninen inte stod pall för. Det small till, det blev tyst i 2 sekunder och sedan var det dags för mig att ta mig på lurarna och stänga in mig på toa.

Är det någon som kan ge mig ett boende?

Alla av er som väljer att ägna några minuter i veckan åt att läsa denna blogg vet att jag är inne i en hyllningsperiod. Jag vill hylla lite allt möjligt. Inte bara människor som betyder mycket för mig utan också saker. Ting som förgyller vardagen och gör livet ett par snäpp lättare att leva. Ta bara den sladdlösa dammsugaren – Vilket jävla genidrag! Man slipper tramsa med dammsugarpåsar och sladdar. Detsamma gäller för valnötter, som är gott i all tänkbar matlagning. Det gäller för drinken Moscow Mule, som både är väldigt god OCH enkel att göra. En kombination som är ytterst ovanlig inom drinkvärlden.

Hur som helst. Detta inlägg ska varken handla om nötter eller drinkar. Det ska riktas mot min tandläkare i Södertälje. Jag har haft samma tandläkare där jag bor i Södertälje i över 10 års tid. Aldrig under denna tid har jag haft problem med tänderna.

För att sammanfatta varför jag uppskattar min tandläkare i Södertälje så har jag samlat en lista. Det kan stinka lite väl mycket Expressens fredagsbilaga om att göra listor över saker. Men eftersom trender ofta går i 20-årscykler och det väl närmar sig 20 år sedan ”Innelistan” dog ut är det väl dags igen! Här kommer min lista över varför min tandläkare i Södertälje är bäst:

1. Hon är trevlig

Faktum är att jag till och med kan sträcka mig till att säga att hon är en av de trevligaste människorna jag träffat. Hon hälsar alltid glatt när man träffar henne, trots att hon har mycket att göra. Min tandläkare i Södertälje tycks alltid vara på gott humör, och det är en mycket bra egenskap. Vilket leder mig in på nästa punkt på listan...

2. Hon är professionell

Eftersom hon är expert på att invagga trygghet i patienten så ger min tandläkare i Södertälje ett väldigt seriöst intryck. Detta gör att man känner ett starkt förtroende för hennes professionalism. Hon vet helt enkelt vad hon sysslar med. Förr hade jag tandläkarskräck, men så är inte längre fallet.

3. Hon är min fru

Ja, det är sant! Min tandläkare i Södertälje är också min fru. Och jag är väldigt stolt över henne och hennes skickliga sätt att utöva sitt yrke på. Alla som jag känner som går hos henne är nöjda med hennes arbete, och det gör mig väldigt glad. Jag har förstås ägnat mängder av inlägg åt att hylla min älskade fru. Men aldrig förr har jag tagit tillfället i akt att hylla hennes arbetsprestation som tandläkare i Södertälje. Därför gör jag det nu!

Tack för att du finns, älskade tandläkare i Södertälje!