Jag är öppen med min frustration. Så har det varit sedan långt innan jag skaffade den här bloggen. Kanske har det att göra med hur jag är skapt, att jag bara vill kunna utstråla ”tyck synd om mig!”. Kanske har det att göra med att jag är äldst av en syskonskara på åtta personer. Kanske är det rent av därför jag har startat den här bloggen överhuvudtaget. Jag kanske bara rullar mig i min egen självömkan i varje inlägg jag postar – Vem vet?

Hur som helst. Jag har, på grund av olika omständigheter, blivit tvungen att flytta hem till mamma och syskonen. Förra veckan gnällde jag över att mina älskade småsyskon inte lät mina hörlurar vara ifred. Idag tänkte jag ägna inlägget åt att berätta vad som är den huvudsakliga orsaken till konflikter i vårt hem: Leksaker.

Det är omöjligt att transportera sig i huset utan att trampa på leksaker. Jag har börjat bära tofflor för att minimera risken, men det hjälper föga. Jag ska nu berätta om de tre senaste syskonbråken som har skett under de senaste dagarna.

Min 17-åriga syster tycker inte att det är överdrivet roligt att dela hus med småttingar. Hon vill ofta visa det genom att jävlas med dem. Häromdagen tog hon min andra lillasysters docka och satte högst upp på en hylla, med fötterna dinglandes. Ett vrål gick genom huset då hon fick se sin leksak på en höjd hon aldrig kunde nå. Efter att mamma påpekat att det väl inte var så farligt fick hon som svar: ”Men hon är ju höjdrädd!”

Nästan incident med leksaker inblandat orsakade jag. Min lillebror har en mini-skateboard som han brukar åka omkring på. Jag skulle vara den sköna storebrorsan och frågade om jag fick låna den. ”Kolla, jag är Tony Hawk” sa jag och han svarade ”Vem?”. Det kändes som en bra idé fram till dess att jag ställde mig på brädan och kände materialet. Materialet var tunt, och jag var betydligt tyngre än honom. Leksaken gick mitt itu, och jag var inte längre särskilt omtyckt.

Den tredje händelsen där leksaker var huvudkomponent ägde rum precis nyligen. Min lillebror och lillasyster kunde inte komma överens om vems gosedjur som var vems. Av alla leksaker som fanns i huset ville de nu båda ha den lila kaninen. De drog från varsitt håll, vilket den Kina-producerade kaninen inte stod pall för. Det small till, det blev tyst i 2 sekunder och sedan var det dags för mig att ta mig på lurarna och stänga in mig på toa.

Är det någon som kan ge mig ett boende?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är du orolig för dina rör? Det kan vara en rimlig eller obefogad rädsla, men det finns hjälp; huvudstaden kryllar av rör, så självklart kan du även hitta firmor som utför rörinspektioner i Stockholm. En sådan kontroll kan lugna dig, antingen ser det ...

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och ...

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivni...

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt m...

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot ...