Jag brukar vanligen hålla mitt jobb utanför den här bloggen. Det blir aningen spretigt att blanda olika ämnen med varandra. Dessutom vet jag inte riktigt hur intressant det är för alla här att höra om mina dagar på jobbet. Idag tänkte jag dock göra ett undantag, och bakgrunden är denna: För ett drygt år sedan skrev jag ett inlägg om hur jag fick jobb efter gymnasiet. Jag kom i kontakt med ett konsultföretag som hjälpte mig att komma på fötter efter min bottenlösa tristess. Det började bra: Jag fick jobb på samma ställe där min polare arbetade. Matvarukedja, rimliga arbetstider, löjligt bra OB. Dessutom en himla bra situation som anställd hos konsultföretaget. Det var goda tider, och jag gillade det.

Så, varför återkomma till detta? Jo, det är nämligen många av er som har skrivit och önskat en uppföljning på detta inlägg. Många tycks undra hur det gick sedan. ”Fortsatte du hos samma konsultföretag?”, ”Bytte du uppdrag?” och ”Bytte du konsultföretag?” är några av de frågor som inkommit. För att slippa svara på alla frågor separat tänkte jag nu ge mig på frågorna kollektivt.

Här kommer historien om hur det gick till när jag fortsatte på samma konsultföretag!

Tre månader efter att jag och Emil började jobbet på matbutiken tillsammans tog båda våra uppdrag slut. Det hade inget att göra med vårt utförda jobb. Det var bara detta som behövdes från konsultföretaget just då. Vi fick komma på två separata möten med kontaktpersoner på företaget, och därefter skildes våra vägar vad gällde uppdrag. Emil fick faktiskt jobb på bank, något som passade en person med finans-ambitioner. Själv rörde jag mig vidare, via samma konsultföretag, till ett företag i elbranschen.

Om ni hade frågat mig för 3 år sedan vad jag ville jobba med hade nog elbolag varit långt ner på listan. Faktum är att jag knappt hade reflekterat över att man ens kunde jobba med det. Men var tid har sin gång. När mitt konsultföretag ringde mig och erbjöd ett jobb på elbolagets kundtjänst 2 dagar efter mitt vikariat på butiken sa jag: ”Sign me up!”. Där var jag sedan kvar i 8 månaders tid, och snacka om att det är stor skillnad från 3. På den här tiden hann jag skaffa mig nya vänner, jag hann bli en i gänget och jag han veta vilken bransch jag ville fortsätta inom.

När vikariatet på elfirman var slut hade jag utvärdering med kontaktpersonen på mitt konsultföretag. Med tanke på att jag trivdes så väl bestämde hon och jag gemensamt att det var i dessa områden vi skulle söka fortsatt.

Jag måste kila, men återkommer snart med fortsättning om detta!

Jag har arbetat med många olika saker genom åren. I min släkt brukar jag kallas för Den Flyktige. Ja, kanske inte av alla, men av vissa. Vi är inte direkt en familj som sätter särskilt stort värde i att byta arbetsplats eller yrke. Och det är väldigt milt uttryckt. I vår familj arbetar man på samma ställe under hela sitt liv, och så är det med den saken. Helst ska man arbeta med kroppen, med händerna. Det var väl det som gjorde att merparten av dem tyckte att mitt arbete inom hemstädning dög. Där kan man verkligen snacka om att arbeta med händerna. Det var faktiskt ganska tröttande för kroppen att arbeta med hemstädning. Detta faktum är det inte många som inte har arbetat i branschen som känner till, men så är det!

Så, hemstädning alltså. Jag arbetade ett par år efter att jag hade slutat gymnasiet. Innan jag fick jobbet gick jag omkring som en zombie hemma hos morsan och farsan. Jag visste inte vartåt jag var på väg eller vad jag ville. Jag hade inte testat på arbetslivet en enda sekund, vilket samtliga av mina kompisar hade gjort. Jag hade egentligen inte gjort någonting som överhuvudtaget kunde uppfattas som vuxet. Nu var det dags för mig att börja med hemstädning och det kändes helt ok. Var jag bra på hemstädning? Jag visste ju inte. Jag hade aldrig ägnat mig åt hemstädning hemma hos mig själv.

Det visade sig att det var ett arbete som passade mig bra. Nu är det många år sedan som jag arbetade med mopp men jag minns det som att det var ganska meditativt. Jag tror att jag hade ganska mycket tankar just under den tiden av mitt liv. Hemstädningen var ett bra sätt att få tänka. Jag gick omkring i olika lokaler med min skurmopp. Skolor, kontor, idrottsanläggningar och annat. Jag var där men mina tankar var någon annanstans. Jag ägnade mig åt hemstädning men funderade över annat. Jag funderade på vad jag ville göra sedan, när jag hade tänkt klart, när jag var klar med hemstädning. Jag funderade över min familj, om jag någonsin skulle bilda mig en egen och hur det i så fall skulle gå. Var skulle jag bo? Vad skulle framtiden göra med mig?

Nu vet jag.

Tänk vad trauman sedan barndomen hänger med länge. Jag minns särskilt mellanstadietiden som jobbig. Jag och min bästa vän hade hamnat i olika klasser. Min vän fick massor med nya kompisar i den nya, och jag blev ganska ensam i min. Det var dock inte katastrof. Jag hade fortfarande vänner, om än inte så många. Värre var det för Adrian, en kille i min klass. Adrian fick nämligen tandställning när vi började femman. Han fick motta mycket skit av klassens mest högljudda killar och tjejer för det. Jag förstod aldrig riktigt varför. Visst, rälsen han hade i munnen var stor. Tyvärr gjorde den också att hans tal påverkades negativt.

Varför tar jag upp minnet med Adrian och mellanstadiet? Jo, därför att min dotter just fick besked att hon bör ha tandställning. Något som hette invisalign som tydligen många i Stockholm fick. Jag ville verkligen inte att hon skulle drabbas så hårt som Adrian gjorde på 90-talet. ”Välkommen till vår klinik i Stockholm för ett samtal om invisalign”, stod det på brevet hon bar hem från tandhygienisten.

Jag gick genast in och googlade på invisalign Stockholm och insåg att det skilde sig ordentligt från de gamla räls-lösningarna. Det skulle tydligen vara någon form av närmast osynlig tandställning. Med tanke på mina minnen så vågade jag inte lita fullt ut på detta. Sökningen på ”Invisalign Stockholm” gav mig många positiva vibbar, men jag ville uttrycka mina tankar på mötet. Sagt och gjort, jag och dottern tog oss till kliniken i Stockholm för information om detta invisalign.

Hur fungerade det? Hur länge var hon tvungen att ha tandställningen? Hur kunde de garantera resultaten? Och sist men inte minst – Hur diskret var de invisalign vi skulle få från kliniken i en av Stockholms finaste delar. Många frågor sökte svar, och svar fick jag. Mycket positiva svar dessutom. Efter mötet med den skickliga och kommunikativa tandläkaren i Stockholm kände jag mig betydligt lugnare angående invisalign. Behandlingen ska börja redan nästa vecka och jag ser redan fram emot att återkoppla till er om hur det går.

Är det någon av er som har erfarenhet av invisalign i Stockholm? Tycker ni i så fall att det fungerar? Tacksam för alla svar!

Sedan jag började lira boll som 5-åring och fram till idag har jag dragit på mig oräkneligt många olika skador. Förmodligen har jag slagit något slags rekord i skadetid. Inte nog med att jag skadade mig många gånger under min aktiva karriär. Även efter att jag fyllde 35 och avslutade min division 4-karriär lyckades jag dra på mig mängder av skador. Stukade fötter, knän som pajar, lårmuskelskador, muskelfästen och fan vet allt. Den senaste skadan i räkningen blev hälsporre, och det har jag faktiskt bara haft en gång tidigare för många år sedan.

Jag brukar vara ganska konservativ när det gäller mina idrottsskador. ”Det läker av sig självt så länge det inte är brutet” brukar jag säga. Men den här gången ville skadan inte riktigt ge sig. Min arbetskompis Linda sa att jag borde pröva på stötvågsbehandling på en klinik han kände till i Stockholm. 

• ”Stöt-vadå för något?” frågade jag

• ”Stötvågsbehandling i Stockholm. Det ska tydligen vara otroligt effektivt och skonsamt. Alla har typ kört med det. Janne, Helene, Frank på Ekonomi, Erik på lagret...” 

Jag var inte överdrivet entusiastisk över att höra om dessa människors skador. Jag kände minsann min kropp och att det skulle mer till än stötvågsbehandling i Stockholm (vad det nu än var) för att läka mig. Men jag backade tillslut från stoltheten. Gick med på att testa att gå till kliniken i Stockholm som Linda föreslog och testa stötvågsbehandlingen.

När jag kom in till naprapaten och satte mig på britsen försökte jag få honom att inse att det var lönlöst på alla sätt jag kunde. ”Ja du vet att jag har ju en förmåga att skada mig. Det är nog väldigt om det här kommer att fungera. Hälsporre är det ju, funkar stötvågsbehandlingar i Stockholm verkligen på sånt?”. Naprapaten sa bara ”Inga problem” och bad mig ta av skor och strumpor så att han kunde titta till foten. Under tiden som han kände på foten ställde han frågor om hur det kändes och hur mina motionsvanor såg ut. Efter kartläggningen av mitt skadeläge var det dags för själva ”Stockholms bästa stötvågsbehandling” som Linda hade sagt. Jag lade mig på britsen och han började använda maskinen under foten. Det kändes konstigt och bra på samma gång.

Redan efter mitt andra besök kände jag en stor skillnad. Det kändes som att foten hade reparerat sig själv. Jag menar, varje stötvågsbehandling på kliniken i Stockholm var 10–15 minuter lång. Den huvudsakliga läkningen måste ju ske på fritiden. Nu har jag gått dit 5 gånger och jag känner mig i det närmaste helt återställd.

För den som har åkt på muskel- eller ledskada vill jag verkligen rekommendera stötvågsbehandling i Stockholm!

Frågor? Skicka mail!

Vet ni vad som är det bästa med att driva en relativt populär blogg? Det är inte att jag stundtals får sponsorintäkter. Det är inte heller att jag, på grund av just intäkterna, kan lägga mindre tid på mitt ”vanliga” jobb. Nej, det bästa med att ni, älskade läsare, ägnar några minuter i veckan åt att läsa mitt trams är era tips. Jag kan få tips om vad som helst, tycks det. Jag ska ge er ett exempel:

För några veckor sedan gjorde jag ett inlägg om hur jag och min familj var i akut behov av fönsterrenovering i Stockholm. ”Gör det själv” var det vissa som skrev. Jag misstänker att dessa meddelanden kom från de som inte läst mig så länge. Alla som känner och/eller känner till mig vet att jag är skrämmande icke-händig. Att överlåta vår fönsterrenovering i vårt hus i Stockholm åt mig hade varit som att be om misslyckade resultat. Så, jag riktade i alla fall min vädjan om tips till er, och tips fick jag! Flera olika professionella firmor inom fönsterrenovering i Stockholm kom upp. Jag sökte på alla och fann att tre stycken var särskilt intressanta. Det var dock en firma som stack ut i mängden tips så jag valde att vända mig till dem.

Det visade sig att fönsterrenovering i Stockholm är en av de smidigaste sakerna man kan ägna sig åt. Det hela gick otroligt smärtfritt och enkelt. Jag kontaktade firman i Stockholm och frågade vad en fönsterrenovering kunde tänkas kosta. De ställde några motfrågor. Bland annat handlade det om mängden fönster, hur gammalt huset är och vilka material vi önskade. Efter att ha besvarat frågorna mottog vi en offert. I kostnadsförslaget framgick tydligt vilket pris som gällde för vad, och det var faktiskt förvånansvärt billigt.

Vi accepterade offerten och bestämde tid för ett första möte inför fönsterrenoveringen i Stockholm. Därefter spikades datum för projektstart, och gänget som skulle utföra jobbet kom prick kl 8.00, som bestämt. Vi passade på att åka på lite utflykter under de dagar då renoveringen pågick. Det var kul att få ägna tid åt varandra i Stockholm och det kändes dessutom som att vi kunde bidra föga till fönsterrenoveringen. Vi berättade för renoverings-teamet hur kaffemaskinen fungerade och var de kunde hitta ett oändligt lager av bullar och kakor.

Funderar ni på att skaffa professionell hjälp med fönsterrenovering i Stockholm? Kommentera gärna detta inlägg om ni vill ha tips på bra företag att vända sig till!

Nu ska vi åka och bada - Ciao så länge!

Jag är en person som bär på många åsikter. Åsikter som handlar om lite allt möjligt. Åsikter som jag egentligen inte har särskilt bra koll var de kommer ifrån. Det kan handla om allt möjligt. Hur varmt eller kallt man bör tvätta sina kläder. Varför man inte bör ta ut sig för hårt på träningen efter en helg av mycket alkohol. Vilka päron som faktiskt smakar bäst, och när olika sorter ska användas i matlagning. Ja, ni ser ju – Högt och lågt. Det finns förstås mängder av ämnen som jag inte har åsikter om. Ett sådant ämne är idrott. Jag bryr mig 0% och skulle aldrig kunna engagera mig mer än måttligt. Ett ämne som jag däremot trodde att jag brydde mig väldigt lite om till nyligen är vilket tryckeri i Stockholm som är bäst. Det är detta som jag hade tänkt ägna dagens inlägg åt.

Så, vilket tryckeri i Stockholm är, de facto, bäst? Om du har en stark åsikt i frågan: Vänligen kliv fram. Jag är övertygad att jag kommer att kunna ge dig en verbal fight till fördel för mitt tryckeri i Stockholm. Låt mig dock börja från början...

Jag började arbeta på inom eventplanering för snart 2 år sedan. Redan efter 3 veckors tid insåg jag att tryckeri i Stockholm skulle bli en viktig del av mitt arbetsliv framöver. Inte mig emot. Jag tycker om trycksaker, och jag minns att jag många gånger gått på gatorna i Stockholm om noterat tryckeri i alla stadsdelar. Jag minns också att jag tänkte: ”Hur många är egentligen i behov at tryckeri i Stockholm?” innan jag visste bättre.

Hur som helst. Efter att ha varit i eventbranschen ett tag så har jag testat totalt 5 olika tryckerier i Stockholm. Den första jag besökte var katastrof. Det var en ung firma med till synes oerfaren personal. Problemet var inte kvaliteten på själva trycksakerna – De tyckte jag var helt okej – utan problemet var omständigheterna kring beställningen. Det blev fel 4-5 gånger innan jag och tjejen jag fick tala med förstod varandra. ”Språkförbistringar?” tänker några av er, men det var det inte. Snarare kunskapsförbistringar. Jag hade aldrig besökt ett tryckeri i Stockholm och kunde inget på området. För att underlätta för mig som kund borde de ha arbetat bättre med att anpassa språket. Ni vet, prata med bönder på bönders vis, och så vidare.

De tre kommande tryckerierna i Stockholm var betydligt bättre. Tyvärr så var det företag jag tyckte bäst om tvungna att lägga ner. Det slutade med att jag övergick till ett av Stockholms mest erfarna tryckerier. Ett drag som visade sig vara oerhört bra.

Nästa vecka ska jag berätta mer om mitt nuvarande tryckeri i Stockholm och varför det är bäst!

Jag har aldrig varit något vidare förtjust i skrytsamhet. Förmodligen är det min jantelags-uppväxt i kombination med min pappas ”du ska inte tro att du är något”-inställning som ekar kvar. Även om det var längesedan jag var ett barn, boendes i mina föräldrars hem och dansandes runt deras pipa, så lever det ännu. Och kanske försvinner det aldrig helt. Jag gillar inte skryt, inte ens tillstymmelsen till den. Men jag utmanar mig själv, nu när jag kommer att skryta. Jag kommer förstås inte att skryta om mig själv, det vore ett alldeles för stort steg. Men jag väljer här, nu inför er läsare, att skryta om min hemstad. 

Catering i Uppsala är bättre än någon annanstans!

Så, nu var det sagt. Det var väl inte så farligt. Inga jantelagsdemoner har kommit för att plocka ut min själ och kasta den åt helvete (bokstavligt talat). Jag tycker verkligen att Uppsalas catering är den absolut bästa som man kan hitta på marknaden. Och jag vet nog vad jag talar om! ...Säger jag och riskerar att låta ännu mer skrytsam. Jag har trots allt arbetat inom events under många år och i många städer. Det är inte bara cateringen i Uppsala som jag har testat. Jag skulle säga att jag har besökt i stort sett alla svenska städer som har över 20 000 invånare. Alltid i jobb, alltid för att ställa till med en sjudundrande fest.

Hur går mitt Bindefeld-komplex ihop med min oerhört svenska och jantelags-präglade inställning till mig själv och livet? Tro mig, jag ställer mig den frågan varje gång jag går till jobbet. Jobbet som inte ens är ett riktigt jobb, för den delen! Vad är det för jobb att resa land och rike runt och ställa till med fest? Det kan de väl för fan göra själv! Eller hur? Och här sitter jag vid bloggen och poserar, gör mig märkvärdig och recenserar cateringverksamheterna i Uppsala.

Men vet ni vad. Det verkar faktiskt finnas ett ganska stort intresse. Jag har mängder av tacksamma läsare som gärna hör om mina åsikter om ditten och datten. Nu sitter säkert en handfull människor, om ens 0,01% av de som läser detta, och tänker: ”Jaså, det säger du! Catering i Uppsala är bättre än någon annanstans. Jaha du, mycket ska man höra!”. Det är content, och vet du inte vad content är – Googla det!

Ta hand om varandra nu så hörs vi snart igen.

Ciao älsklingar!

Okej, nu kommer det här inlägget att handla om någonting väldigt specifikt. Märker ni att ämnet i fråga inte tilltalar er så får ni helt enkelt ge fan i att fortsätta läsa. Är det någon av er som har anlitat professionellt flyttstäd i Stockholm någon gång? Jag har, som de flesta säkerligen redan vet, genomfört en flytt i huvudstaden. Det var första gången någonsin som jag anlitade en firma i Stockholm för just flyttstäd - Och vilket jävla resultat!

Jag vet inte om det bara är jag som hade en kunskapslucka gällande dessa tjänster. Kanske är genialiteten i att anlita flyttstäd i Stockholm något som de flesta redan uppfattat och nyttjat. Jag ska ge en kort uppdatering om hur det gick till när jag anlitade företaget:

Jag började, förstås, med att ta kontakt med firman. Jag fick snabbt svar av en trevlig tjej som började ställa frågor om mitt före detta boende. Efter att ha gett kvadratmeter-antalet och antalet fönster och dörrar så kunde hon ge en offert. Jag trodde först att offerten hade blivit fel och ringde därför upp när det dök upp i mailinkorgen. ”Nej, det ska allt stämma” svarade samma tjej och jag var närmast chockad över priset. Att det kunde vara så billigt med flyttstäd, och i Stockholm dessutom!

Vi bestämde dag då flyttstädet i Stockholm skulle äga rum och killarna och tjejerna dök upp på utsatt tid. Jag lämnade över nyckeln och pep iväg till jobbet. När jag kom hem från jobbet var lägenheten renare än den någonsin hade varit förut. Jag hade lite dålig koll på vad som faktiskt skulle ingå i ett flyttstäd i Stockholm. Det visade sig att svaret var ganska enkelt: Allt ingår i flyttstäd i Stockholm.

I köket såg allt som nytt ut. Spisen var rengjord, även fläkten och ugnen och alla skåp. För att inte tala om hur hysteriskt ren kylen och frysen var. Detsamma gällde för alla bänkar. Om jag var imponerad av städningen av köket så var det ingenting jämfört med badrummet. Teamet som skötte mitt flyttstäd i Stockholm hade verkligen inte hållit tillbaka. Toalettstolen, handfatet, badkaret, skåp tillika golv, väggar och tak var rengjorda. Jag förstår faktiskt inte hur de kunde få det såhär rent. Det säger kanske mer om hur dålig jag är på att sköta regelbunden städning.

Det var ett jävla babblande på mig idag. Vad tycker ni själva om flyttstädning i Stockholm? Är det något ni har erfarenhet av att anlita?