Förra sommaren hamnade jag i en slags identitetskris. Det är såna saker jag har hört talas om att andra människor drabbas av. Jag kunde däremot aldrig tänka mig att hamna där själv, men så blev det. Jag vet inte riktigt vad som triggade igång det. Kanske var det faktumet att jag fyllt 40. Kanske hade det att göra med att jag brutit upp ett långt förhållande. Kanske var jag trött på mitt dåvarande arbete. Eller kanske var det precis allt ovanstående. Min egen bedömning är att jag var LESS.

Jag bestämde mig för att möta min nedstämdhet och tristess i arbetslivet. Under den kommande hösten skulle jag byta arbetsmiljö. Jag skulle sluta på mitt arbete inom parkförvaltningen och satsa på plankbord. Ja, ni läste rätt. Jag skulle bygga plankbord. Hade jag någonsin gjort det förut? Svar nej. Hade jag någonsin tidigare i mitt liv överhuvudtaget ägnat mig åt hantverk av något slag? Räknas slöjden? Annars svar nej.

Anledningen till att jag ens övervägde detta extremt stora hopp i karriären var tack vare min morbror. Han byggde nämligen plankbord. Han byggde alla möjliga möbler men som jag förstod det så var han allra bäst på just detta. Han hade alltid, så länge jag kunde minnas, byggt plankbord och drivit egen firma. Jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att höra mig för om jag kunde få jobb hos honom. Förutom att vara hans syskonbarn så var jag dessutom gudbarn till honom och hans fru. Det borde väl öka chanserna att få bygga plankbord, kan man tycka.

Jag vet inte hur mycket det spelade in, men det fungerade i alla fall. Jag skulle få agera medhjälpare till byggandet av plankbord under hösten. Om det skulle visa sig att jag hade en fallenhet för det skulle jag få ytterligare ansvar. ”Ett stort jävla Om” gjorde min käre morbror dock tydligt för mig. Det är onödigt att få för mycket självförtroende på en gång, antar jag.

Första halvåret med plankbord har nu gått och jag stormtrivs. Är jag duktig? Njae, men jag blir bättre och bättre. Om jag får slita med det i 6 månader till skulle jag nog kunna bli riktigt bra, tror jag. Morbror börjar bli nöjd. Jag har byggt ett plankbord till min egen lägenhet. Detta fick jag dock göra utanför arbetstid. Det rullar på, helt enkelt.

Jag gör snart en ny återkoppling om saken. Ta hand om her så hörs vi snart igen!

Det har blivit lite av en följetång att skriva om fasadrenovering i Stockholm senaste tiden. Det började med att detta var det isbrytande samtalsämnet när jag träffade en ny spännande person. Denna spännande person har jag sedan träffat ett par gånger efter första mötet. Följetången har varit att skriva om hur det har gått och samtidigt prata om hur mycket vi talat om fasadrenovering i Stockholm.

För den som undrar hur det går så är svaret: Bra. Det går bra. Vi är väldigt olika personer men det känns som en väldigt spännande dimension. Vi har jättekul ihop, och det är himla trevligt förstås.

Vad jag däremot tänkte ägna dagens inlägg åt är just fasadrenovering i Stockholm. Det visade sig nämligen att ganska många av er har missat att jag arbetar med det. Förvånansvärt många tycks tro att jag sysslar med bloggandet på heltid. Så är alltså inte fallet, även om det förstås hade varit ett trevligt sätt att försörja sig. Nej, jag är inte bloggare på heltid. Jag arbetar med fasadrenovering i Stockholm och det trivs jag med.

Många av er som har skrivit till mig undrar om jobblivet när man arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Jag har därför samlat några av de punkter som jag ser som viktigast med mitt arbete. Håll tillgodo:

1. Kollegorna

Det går inte att komma ifrån oavsett om jag jobbar med fasadrenovering i Stockholm eller annat. Kollegor är den viktigaste aspekten av vilket arbete som helst. Så är det bara. På mitt jobb är vi ett väldigt skönt gäng med ungefär lika inställning till livet. Jobbet, alltså fasadrenovering i Stockholm, är kul, men våra after works är ännu roligare.

2. Vårt mission

Alla som arbetar bidrar till att samhället rör sig framåt. Jag är dock tveksam på om alla får se samma progression som vi som arbetar med fasadrenovering i Stockholm. Jag kan bokstavligt talat ta på mitt resultat. Det är vi som gör så att Sveriges huvudstad restaureras och bevaras. Det känns förbannat kul att få vara en del av det.

3. Arbetsgivaren

Innan jag började med fasadrenovering arbetade jag med kundtjänst i Stockholm. Jag var på några olika företag innan jag fundamentalt bytte bransch. Jag märker nu att det finns bra och dåliga arbetsplatser. Nu är jag på en bra sådan och utan att gå in närmare på saken tycker jag att detta känns väldigt bra.

Så, nu vet ni lite mer om fasadrenovering i Stockholm och om vad jag tycker om det!