Frågebatteriet jag presenterade sist fungerade utmärkt. Jag är inte en sådan person som bryter vinnande koncept. Det är väl därför jag har tragglat med den här jävla bloggen i så många år. Hur som helst, förra veckan svarade jag på lite frågor om facility management. ”Va?” tänker nog många som både missat förra veckans inlägg och det jag berättat om mitt förflutna. Jag har alltså arbetat med facility management. Faktum är att jag faktiskt har varit verksam i branschen ganska länge. Mellan 21 och 24 års ålder, innan jag kom på att bloggande var något för mig. Kanske gör det mig till en av de mest erfarna inom facility management i hela stan? Det är osannolikt men tanken är ändå rolig att underhålla.

Nåväl, frågor och svar – ett populärt moment i denna blogg alldeles oavsett vad jag skriver om, har det visat sig. Jag kör på med samma koncept, även denna vecka om facility management. Håll tillgodo!

För vilka utförde du facility management?

Motfråga: För vilka utförde jag inte facility management? Detta, mina vänner, var fördelen med att arbeta på en väldigt respekterad firma. Det var många företag, föreningar och organisationer som ville anlita oss. Ett tag var det till och med för många. Vi kunde inte ta oss an alla uppdrag inom facility management som kom in. Det gick bara inte.

Svaret på denna fråga är att jag utförde denna typ av tjänster för väldigt många. Stora och små företag inom en uppsjö av branscher. Från några av de största och mest namnkunniga organisationerna till Pelles Grill, kanske man kan säga. Vår facility management var för alla som ville.

Var du ledsen när du slutade jobba?

Detta var en fråga jag bara inte kunde skippa. Den kom från en liten kille som heter Kevin och som är 7 år gammal. Jag var lite nedstämd när jag gjorde sista dagen med facility managment. Jag ska vara ärlig: Det kanske inte hade så mycket med arbetsuppgifterna att göra. Det var snarare tråkigt att lämna de kompisar jag fått genom jobbet. Jag visste ju att jag kunde umgås med dem utanför arbetet men inte på daglig basis längre. Så svaret på Kevins fråga är: Ja, jag var lite ledsen när jag slutade jobba med facility management.

Det finns en väldig massa fler frågor att svara på och jag tänker att jag tar itu med detta nästa vecka. Om du saknar svar på din specifika fråga om facility management: Hör av dig! Mitt mål är att försöka besvara alla frågor som kommer in. Om inte direkt här i bloggen så åtminstone på mail.

Förra gången ni hörde från mig fick ni höra om hur jag flyttade till Sveriges huvudstad. Förslaget om att flytta till Stockholm och börja arbeta med rörinspektion kom så att säga från vänster. Det kom när jag träffade en gammal klasskompis i en mataffär i min hemstad. Det var ett äkta sliding doors moment, sånt som så många pratar om. Jag ska berätta vad jag menar:

Låt säga att jag hade kommit till affären en liten stund senare. Jag minns, vid detta tillfälle för flera år sedan, att jag tog cykeln. Om det hade regnat hade jag sannolikt tagit bilen. Om jag hade tagit bilen hade jag varit där betydligt snabbare. Robert, killen som arbetar med rörinspektion i Stockholm, skulle bara in i affären snabbt. Han skulle typ köpa en smörgås. En smörgås som skulle underhålla honom på tåget. Tåget tillbaka till Stockholm, tillbaka till rörinspektion, tillbaka till ett annat liv. Ett liv som jag, av en slump, snart skulle ansluta till. Eller ja, vi skulle i alla fall dela arbete.

När vi sågs i affären frågade han hur jag trivdes på arbetet. Jag sa att jag trivdes ganska dåligt och skulle se mig om efter nytt. Förslaget om rörinspektion i Stockholm kom då upp. Jag svarade varken ja eller nej direkt, men Robert kunde säkerligen se att jag tiltade åt ja. Vi bytte nummer och fortsatte vidare i livet.

Allt jag hade i huvudet det kommande dygnet var rörinspektion och Stockholm. Jag hade aldrig ägnat något av det särskilt mycket tankar tidigare i livet. Nu rullade det konstant. Jag hade svårt att sova. Kunde jag jobba med rörinspektion och bo i Stockholm? Var det verkligen jag? Efter ett dygn av funderingar på Stockholm och rörinspektion var jag färdig. Jag ringde min pappa och frågade om han tyckte att det var en bra idé. Han tyckte att det var en bra idé så jag sa ja. Det skulle bli rörinspektion och det skulle bli Stockholm för mig. Jag har sagt det tidigare och jag kommer att upprepa det många gånger: Detta var inget jag kunde se komma.

Om ni tycker att rörinspektion i Stockholm fortsatt har något så tänker jag fortsätta. Många av er verkar fundera på att välja samma väg och är nyfikna på det dagliga arbetet. Jag tänkte därför återkomma med nytt inlägg om hur min vardag i Stockholm och inom rörinspektion ser ut.