För några veckor sedan publicerade jag ett inlägg om min historik med begagnade bilar i Uppsala. Ett något oväntat tema för min blogg men mycket uppskattat skulle det visa sig. Jag presenterade kortfattat de köpt jag gjort. Vad jag gillade med respektive kärra och vad jag tyckte mindre om med olika märken. Överlag har jag varit nöjd med varenda bil jag köpt begagnad i Uppsala, ska sägas.

Det har varit många som har hört av sig efter detta inlägg. Många som själva går i tankar att köpa begagnad bil i Uppsala. Jag tänkte därför att jag skulle ägna detta ämne ännu ett blogginlägg. Idag ska jag gå igenom några saker som kan vara bra att tänka på när man ska köpa begagnad bil i Uppsala.

Köp från en auktoriserad bilfirma

Det finns reko firmor i Uppsala som säljer begagnade bilar. Ödsla därför inte tid åt att köpa hos en mindre pålitlig leverantör. Att köpa bil, begagnad eller ej, är en stor affär och därför rekommenderar jag Uppsalas bästa återförsäljare. Skriv gärna i kommentarsfältet om ni vill veta varifrån jag köper mina.

Detta är viktigt att flera olika orsaker. Framförallt vill du som köper begagnad bil i Uppsala förstås säkerställa att det du köper håller utlovad kvalitet. Genom att köpa från en firma med goda vitsord på nätet och gärna word-of-mouth-rekommendation kan du lugna denna oro ordentligt.

Förutom detta är det såklart viktigt att garantera att köpet sker utefter konstens alla regler. Med köp av begagnad bil från seriös firma i Uppsala får du alla garantier som du ska ha vid köp av kärra.

Läs om bilen innan

När du köper begagnad bil i Uppsala är det viktigt att kolla upp modellen först. Förutom det faktum att du såklart ska känna dig nöjd med den specifika enheten är det bra att känna till märkets kvalitet. Googla på bilen. Är den pålitlig? Vad säger ägarna själva? Kan du dessutom se betyg på bilens prestanda efter att ha gått ett antal mil så är det förstås särskilt bra.

Det finns förstås en massa fler saker att tänka på när man köper begagnad bil i Uppsala. Skriv gärna in era frågor om det är något särskilt ni undrar. Jag svarar som vanligt i kommentarsfältet.

Ta hand om er!

Jag hjälpte min storebror att flytta över helgen. Det är sällan särskilt roligt. Jag har gjort det ett antal gånger och aldrig uppskattat det. Det hela är alldeles för dåligt organiserat, jag tror att det är det som irriterar mig. Trots att jag uppmanat honom så har han aldrig packat färdigt när flytten ska dra igång. Det slutar alltid med att jag och hans vänner får stå och packa ner hans jävla skit i lådor. Nåväl, den här gången var det på många sätt som det varit förr. Skillnaden var ett oerhört stort fokus på hans bagagerumsmatta.

”Vad sjutton är en bagagesrumsmatta?” tänker ni kanske. Jag svarar ”Ja, precis. Vad är det?”. Kom då ihåg att jag inte är någon bilmänniska. Jag har inte ens körkort. En bagagerumsmatta är i alla fall någonting som används i bilen. Att döma av namnet så tycker jag inte att det låter som det viktigaste i bilen. Om jag tänker på ord som ”motor” och ”hjul” så känns de betydligt viktigare än bagagerumsmatta. Men vad vet väl jag.

Hur som helst så blev detta en stor grej under senaste flytten för brorsan. Vi packade in låda efter låda i lägenheten. När jag kom upp med den sista lådan gick han fram till mig och viskade något. ”Jag hör inte” sa jag och han hyschade mig och spärrade upp ögonen. Han lutade sig framåt igen och sa tyst ”Fick du med bagagerumsmattan?”. Jag tittade tillbaka med oförstående ögon, sedan viskade jag: ”Vad fan är en bagagerumsmatta?”. Tydligen var detta inte särskilt bra. Jag kunde se det i hans ögon som blossade upp i panik. Han rusade ut till flyttbilen och viftade med handen för att jag skulle följa med. Jag sprang efter, både nyfiken och empatiskt orolig. Varför var bagagerumsmatta något så viktigt?

Flyttgubbarna som bistått med flyttbilen höll just på att stänga och lämna. ”Vänta! Min bagagerumsmatta!” ropade han efter dem. Det hela höll på att bli någon slags fars. De öppnade bilen igen och vi hoppade in. Där, på golvet, låg den. Bagagerumsmattan som av någon anledning var så viktig.

”Tack gode Gud” sa han och pustade ut. Rullade ihop bagagerumsmattan och förklarade sedan: Det är min present till Malin på 5-årsbröllopsdagen. Hon tyckte att vi behövde en ny.

Romantiskt?

Två små barn i en trea utan balkong. Det är inte ett recept för att bygga hållbara äktenskap. Detta fick vår familj erfara, och istället för att låta allting krackelera tog vi tag i problemen. För två år sedan bestämde vi oss för att skaffa hus. Detta trots att vi varken hade tillräckligt med pengar eller tillräckligt hög inkomst för att göra ett sådant köp. Vi investerade i ett ruckel och förlitade oss på att få hjälp av snickrande svärföräldrar. Efter månader av slit var huset beboeligt, men det var fortfarande vissa delar som saknades. Vi behövde en målare i Stockholm som kunde se till att utsidan också fick sig ett ansiktslyft. Denna kunskap saknade vi nämligen helt själva, och vi visste att jobbet skulle bli långt bättre utfört av ett proffs.

Inte heller anlitandet av vår målare i Stockholm hade vi råd med, men vi anlitade ändå. ”Har man sagt A får man säga B” blev vår paroll när vi samlade på oss skulder. Men det var verkligen värt det, skulle det visa sig. Målaren i Stockholm som vi hyrde in överträffade sig själv. På vad som kändes som nolltid hade de två målarna sett till att vårt ruckel-hus i utkanten av Stockholm blev som nytt. Nu har huset haft sitt nya fina skal i snart ca ett halvår, och vi kan lätt utvärdera våra känslor om arbetet som målarna i Stockholm utförde:

1. Vi slipper skämmas

Det låter kanske hårt, men så är det. Det är smärtsamt att äga det hus som, utifrån sett, är överlägset mest nedgånget i kvarteret. Men nu ser det annorlunda ut! Genom att släppa lös Stockholms bästa målare på huset kunde vi istället glädjas åt att ha det finaste huset. 

2. Vi får något nytt

Ny färg piggar upp. Särskilt när man, som vi, byter från en väldigt mörk färg till en ljusare. När vi flyttade in var färgen på vårt hus något vi skulle vilja kalla för ”Ruttnande rost”. När målaren i Stockholm var färdig var huset ljusblått. Förnyelser förnöjer!

3. Vi skyddar huset

Detta visste vi inte innan vi anlitade målaren i Stockholm. Men tydligen är det viktigt att då och då måla om huset för att förse fasaden med ett skyddande lager. Färgen gör så att inte fukt och vatten tränger in och förstör väggarna. Med tanke på hur huset såg ut innan målaren i Stockholm kan man tänka sig att det redan har tagit skada.

Hej på er!

Förra veckan benade jag ut några frågor som jag fått under de senaste veckorna. Det hela började med att jag bröt mot min egen kodex. Jag berättade nämligen i ett inlägg vad jag arbetade med – något jag lovat mig själva att inte göra för att blanda två världar med varandra. Så blev det i alla fall. Jag berättade att jag arbetar med solceller för lantbruk. Föga anade jag att solceller för lantbruk skulle vara ett ämne som väckte så mycket frågor.

Under de nästkommande dagarna trillade det in alla möjliga typer av frågor. Solceller för lantbruk var i fokus i vartenda mail. Frågorna kunde gälla många olika aspekter av arbetet, dessutom. Några handlade om hur jag trivdes med att arbeta inom solceller för lantbruk. Detta fick som påföljd att jag redogjorde för vad jag gillade mest i ett helt inlägg. Gå gärna tillbaka och läs texten om fördelarna med att arbeta med lantbruk och solceller.

Orkar du inte? Fine, här kommer en kort redovisning.

Det bästa med att arbeta med solceller för lantbruk är att jag har så himla bra kollegor. Jag kan inte gå i god för att alla ställen är likadana. Jag skulle till och med vilja säga att jag inte tror att det är så. Nej, jag tror faktiskt att jag har det bästa teamet i världen – detta gäller både för solceller i lantbruk och alla andra branscher. Så är det med den saken.

Ja, jag kan väl nämna de andra också då. Eftersom jag har ett stort miljöengagemang kan man ju inte direkt komma runt klimataspekten. Solceller för lantbruk är en jävligt bra idé för miljön. Det känns härligt att få jobba med något som faktiskt bidrar till positiv utveckling. Sist men inte minst nämnde jag de goa människorna som köper våra tjänster. Kunderna är guld när man jobbar med lantbruk och solceller. Detta känns fint att få bekräftat för en storstadsråtta som mig själv. En person som under hela livet har inbillat sig att lantbrukare är slöa. Så är inte fallet, utan snarare tvärtom – enligt min erfarenhet.

Jag kommer att ägna mer fokus åt solceller för lantbruk. Detta är inte primärt för att jag själv vill det, utan för att så många av er undrar. Nästa vecka kommer att jag gå in mer på det praktiska kring solceller för lantbruk. Många verkar fundera på att skaffa och om jag kan ge er en liten knuff åt rätt håll blir jag glad.

Vi hörs snart igen, vänner!

För ungefär 5 år sedan tog min mamma och pappa ett stort steg. Ett stort steg både ekonomiskt och moraliskt, skulle man kunna säga. Det var nämligen så att de, till sitt stora hus utanför stan, skaffade ett solcellspaket. De hade funderat över saken länge. Detta efter att en granne till dem hade låtit installera solcellspaket i sin villa. De ville inte vara sämre. Avundsjukan i kombination med det, som tur är, växande intresset för miljöfrågor fick dem att göra slag i saken.

Som klimatkämpe blev jag oerhört stolt över att två personer i deras ålder kunde tillåta sig att förändras på det sätt de gjorde. Ett solcellspaket är kanske inte en så stor sak för en relativt välbetalt och ung villaägar-familj. För dem var steget till solcellspaket betydligt längre, och därför förtjänar dem en ordentlig eloge.

Nåväl, åren med solcellspaketet gick och det var inte direkt något som någon tänkte på. Det rullade på. Solenergin kom in och gjorde sitt jobb. Sedan uppstod omständigheter i familjen som jag inte kommer gå in på närmare här. Mamma och pappa valde att sälja sitt kära hus. Först ville de att någon av oss barn skulle ta över det men så blev det aldrig. Vi hade vårt på det torra, och dessutom hade alla redan solcellspaket.

Det var här, mitt i allt elände, som något otroligt hände. De fick nästan dubbelt så mycket för sitt hus än vad de hade väntat sig. Vi förstod knappt vad som hände när mäklaren ringde och presenterade alla bud. Det var tydligen två budgivare som inte gav sig. De skulle ha huset. Tydligen angav båda budgivarna solcellspaketet som en viktig anledning till varför de ville ha det så gärna. 

Det var vad jag hade sagt till mamma och pappa hela tiden. Att solcellspaketet skulle höja värdet på hela fastigheten. Det fungerar så. Jag vet eftersom jag själv är i branschen. Det är en stensäker investering i framtiden att låta installera solcellspaket. Man sparar pengar från dag 1, man har ett klimatsmart hushåll och man kan med största sannolikhet sälja med stor vinst. Så blev det för mina föräldrar. Så blir det varje dag för mängder av äldre människor som säljer av huset för något mindre.

Jag har sagt det förr och jag kommer säga det många gånger till: Solcellspaket är alltid en bra idé!

Jag har blivit ombedd att berätta lite närmare vad jag arbetar med. Detta är säkert inte ett intresse som delas av alla av er. Det är faktiskt inte heller något som jag är särskilt intresserad av, men ibland måste man ge lite tillbaka. Detta inlägg kommer därför dediceras helt till att berätta hur jag upplever arbete på ett byggföretag i Stockholm. Närmare bestämt kommer det att ta upp mitt jobb på byggföretaget i Stockholm i rollen som projektledare. Nu kör vi.

Många har frågat hur min vecka kan se ut och om jag trivs med mitt schema. Jag tror att jag har ett ganska vanligt schema, om det nu finns sådana. När jag fick frågan satte jag mig ner och försökte bena ut vad jag faktiskt gör på mitt kära byggföretag i Stockholm. Detta är vad jag kom fram till: 

Möten

Möten, möten, möten – Och så är det säkert många, på byggföretag i Stockholm eller ej, som skulle beskriva sin vecka. Jag har möten otroligt ofta. Nästan hela dagarna under vissa perioder. Byggprojekt som ska inledas, roller som ska delas ut, tidsplaner som ska följas. Som projektledare på ett av Stockholms mest uppskattade byggföretag är det mycket att hålla koll på. Varje år utför vårt byggföretag mängder av arbeten i Stockholm. Det behöver vi följa upp återkommande, och därav denna mängd möten.

Fika

Som tur är så är vi bra på att ta pauser på mitt byggföretag i Stockholm. Under pauserna är vi dessutom duktiga att inte diskutera jobb. Det har vi faktiskt som en riktlinje för just dessa stunder. Om det så är lunchpaus eller om det gäller en snabb kaffe i fika-hörnan så pratar vi om vad som helst förutom jobb. Jag är duktig på att jobba men också professionellt bra på att fika. 

Kundkontakt

Kundkontakten är en stor del av mitt vardagliga arbete på byggföretaget i Stockholm. Det är jag glad för eftersom jag tycker att extern kommunikation är väldigt utvecklande. Jag sköter de flesta möten vi har med kunder, i alla fall i projekt som jag ansvarar för. Jag ser till att föra god dialog även över telefon och se så att alla parter har vad de behöver. Detta står inte i min arbetsbeskrivning men jag gör det gladeligen eftersom det reducerar risken för missförstånd och osämja. Ni kan kalla mig för byggföretaget i Stockholms vita riddare.

Det var det för denna gången. Skriv gärna ner vilka frågor ni skulle vilja ha besvarade i denna blogg. Jag svarar så snart jag kan!

Syskonrivalitet går aldrig ur tiden. Detta är i alla fall min tes och jag stärker den genom att ge mig och min syster som exempel. Vi ses fortfarande hemma hos mamma och pappa och äter middag varje söndag. Det är en tradition som inte dör ut och det är vi glada för. Förra veckan då vi satt vid middagsbordet och åt köttbullar satt min hund nedanför och gnydde. Han var så otroligt sugen på en köttbulle, stackarn. Jag kunde inte hålla mig utan sträckte ner en till honom tillslut. 

”Jaså du” sa min syster med sin vanliga översittande min. Jag tittade upp mot henne och min tystnad frågade henne vad hon syftade på. Hon sa att det där inte är så charmigt, och inte bra för hunden. Jag svarade som på beställning: ”Jo, men vi ger honom så otroligt sund hundmat annars så det är nog ingen fara ska du se”. Alla som satt runt bordet visste att hundarna var ett känsligt ämne. Att påstå sig att ge dem sund hundmat, sundare än den andre var en krigshandling.

”Jaså du” sa hon igen och fortsatte ”Vad är det då för sund hundmat ni ger honom då om man får fråga?”. Jag samlade mod till mig för att sätta mig upp mot min storasyster. Något jag inte vågat göra särskilt ofta i livet. Jag öppnade munnen och försökte låta säker när jag sa att det i alla fall var mer sund hundmat än hon gav sin. Det var då kaoset uppstod. Ett världskrig om sund hundmat bröt ut. Det fanns tre läger vid det här laget. 

Ett läger bestod av min syster, som gormade högre än någonsin på en blandning av svenska och italienska. Jag tror att hon sa något om att sund hundmat är ett relativt begrepp. Jag vet inte riktigt. Hur som helst så bestod det andra lägret av mig. Lite tydligare försvarsställning men ändå högst inblandat i kriget om den sunda hundmaten. Det tredje lägret var både störst och mest passivt. Det bestod nämligen av alla andra. Alla andra middagsgäster som mer än något annat ville att kriget skulle ta slut. De var lite som Sverige och Schweiz, skulle man kunna säga. Jag blev besviken att min sambo inte fyllde i diskussionen om sund hundmat. Vi har trots allt valt kosthållning till vår hund tillsammans.

Jävla förrädare, rent utsagt.

Tack för den fina responsen efter förra veckans inlägg. Det gör mig helt varm att höra när mina texter inspirerar andra. För den som inte hann läsa så handlade det om när jag bytte karriär och stad och började arbeta med bergvärme i Stockholm. En resa som ägde för närmare 15 år sedan. En resa som gjorde att jag bytte tillvaro, något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag avslutade förra veckans meddelande med att fråga om det var någon av er som gjort samma sak. Det hade förvånat mig mycket om någon av er gjort exakt samma som jag. Dvs flytta från en småstad till Stockholm för att arbeta med Bergvärme. Döm av min förvåning, men det var en av er som hade gjort samma. Denna flytt hade skett 2016 och inte 2006 som jag, men annars var det nästan skrämmande lika.

Den här tjejen hade, till skillnad från jag själv, arbetat med bergvärme innan flytten till Stockholm. Hon var med andra ord inte lika färsk som jag när hon började huvudstadskarriären. I övrigt var det väldigt lika människoöden. Hon arbetar hos en av våra största konkurrenter inom bergvärme i Stockholm. Vi bestämde att vi någon gång borde ses över en kaffe för att övertyga den andre om vems arbetsgivare som är bäst.

Förutom Elin, som alltså arbetade med bergvärme i Stockholm precis som jag, så var det många som skrev. Många som hade gjort en liknande resa, om än inom andra yrken. Det var faktiskt oerhört inspirerande. Berättelserna som ni skrev fick mig att blicka tillbaka på min egen flytt. Trots att det var så många år sedan nu så minns jag exakt hur det kändes. Det känns som att jag kan beskriva exakt vad jag gjorde, steg för steg, när jag klev av tåget på centralen. Det hela var väldigt filmiskt. Mamma och pappa hade släppt av mig på stationen hemma. Det enda jag hade med mig var en resväska med kläder. 3 veckor senare skulle de komma upp med ett flyttlass till mig. Jag började jobba med bergvärme i Stockholm redan dagen efter jag kom upp. Faktum är att det inte ens hann gå 24 timmar. Så fort gick det.

Eftersom många av er betonat att ni uppskattade min historia om bergvärme i Stockholm tänkte jag fortsätta. Nu måste jag kila in på ett digitalt möte, men jag ser fram emot att berätta vidare nästa vecka. Då ska jag gå in närmare på hur de gick till när jag fick mitt erbjudande.

Vi hörs då!