Det var ett väldans åkande mellan Skövde och Lidköping för mig då jag jobbade med flyttstädning. Javisst, och tänk då på att jag åkte kommunalt de första månaderna. Herregud vad jag inte skulle vilja sitta i den sitsen idag. Det var förstås en annan tid. Jag bodde i Skövde men verkade ofta i Lidköping, när jag sysslade med flyttstädning. Jag bodde hemma så alla pengar jag tjänade gick i stort sett åt på nöjen. En mycket rolig tid, men pendlingen kunde jag gärna hoppat över.

Efter ungefär ett år med flyttstädning i Skövde och Lidköping insåg jag att en bil var oundviklig. Det skulle inte kunna fortsätta utan att jag fick mig ett eget fordon. Det var förstås inte bara för att jag skulle kunna ta mig till Lidköping för flyttstädning. Det var också för att jag skulle kunna ta mig och mina vänner runt om i landet. Till kust, till nästa kust, norr, söder och vartåt vi än ville.

Efter några månaders idogt sparande hade jag tillslut råd med en bil. Det var en oerhörd fin sådan. Faktum är att jag nog aldrig varit så nöjd med en bil sedan dess. En SAAB 9-5. Trollhätteborna vet vad de sysslar med. Den tog mig smidigt och enkelt till Skövde för flyttstädning. Sedan till Lidköping för flyttstädning. Ja, den tog mig dit jag ville när jag ville det, och vet ni vad det bästa är? Det är att den i stort sett aldrig någonsin krånglade.

OK, en gång skevade däcken en aning men det tror jag mest var mitt fel. Jag hade inte satt på sommardäcken på rätt sätt. Jag hann inte, och varför gjorde jag inte det? Därför att jag var tvungen att åka som en galning mellan Lidköping och Skövde för att jobba med flyttstädning förstås. Men jag är inte bitter för detta, nej, nej, det får ni inte tro.

Hur som helst, jag vet inte riktigt hur detta inlägg kom att handla om detta. Det var trots allt ett bra antal år sedan jag arbetade med flyttstädning i såväl Lidköping som i Skövde. Man måste gå vidare någon gång men å andra sidan är det inte så dumt att kika i backspegeln ibland.

Vad ser ni när ni tittar där? Jag är nyfiken på att höra vad era historier är. Era historier som liknar min om tiden med flyttstädning i Skövde och Lidköping.

Jag lovade att återkomma med ett sista inlägg om min tid med att renovera innergård i Stockholm. Här är jag nu, vid vägs ände, och är redo att skiljas från ämnet. Hoppas ni är lika känslosamma som jag. Tror dock inte det.

Hur som helst. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av de bästa sakerna med att jobba med att renovera innergård i Stockholm. Nåra saker kommer att handla om Stockholm och några om att renovera innergård – ja, alldeles oberoende stad då alltså.

Nu åker vi, och så ser vi var vi landar.

Kollegorna

Det vore förstås tjänstefel att börja med något annat. När jag renoverade innergård i Stockholm hade jag ett fenomenalt team. Detta var jag oerhört tacksam för. Det var ett grymt trevligt gäng där jag blev kompis med de flesta. Vi hänger fortfarande. Trots att jag inte längre renoverar innergård eller ens bor i Stockholm längre.

Utomhusjobbet

Jag får förstås skylla mig själv som valt ett kontorsjobb. Det får jag verkligen göra. Men snacka om att jag då och då kan sakna tiden då jag jobbade utomhus. När det var renovering av innergård i Stockholm var förstås 99% av tiden spenderad utomhus. Nu minns jag kanske inte de regniga dagarna, men jag minns det som en väldigt solig sommar.

Efter jobbet-tiden

Ett sammansvetsat gäng kan vara farligt både för plånboken och för levern. När vi jobbade med renovering av innergård i Stockholm var vi ett riktigt aw-gäng. Vi gick ut och åt och drack minst en gång i veckan, ofta fler. Detta var otroligt fint, särskilt då jag inte kände så många ännu. Ett bra sätt att lära känna nytt folk.

Att bo i staden

Renovera innergård i Stockholm har en stor fördel, nämligen att man bor i just Stockholm. Detta uppskattade jag oerhört mycket. Ibland kan jag känna att det var synd att jag inte bara bodde kvar. Jag ville visserligen flytta utomlands, det hade jag som mål, men ändå. Det var så himla roligt att bo där.

Närheten till vattnet

Inte på något sätt frikopplat från ovanstående. Där jag bode, i Aspudden, hade jag oförskämt nära att gå ner till vattnet och bada. Detta var en av de saker jag gillade mest med att bo i Stockholm när jag jobbade med renovering av innergård där.