Föräldrar upphör aldrig riktigt med att vara ens föräldrar, eller hur? Jag menar, de är förstås alltid ens föräldrar hur gammal man än lyckas bli. Men man är också fortfarande, på många sätt, ett barn i deras ögon. Känner ni igen er? Jag är snart 40 år, och min mamma och pappa behandlar mig fortfarande som om jag var 10 gällande vissa saker. Ta bara varje gång jag går med min mamma på promenad genom stan och någon som vi passerar röker. 

• ”Usch, rökning. Farligt! Och dumt! Att folk håller på med sånt, eller hur?”

• ”Mamma, jag slutade röka när jag var 22. Sluta oroa dig”

Den senaste av duster som jag har haft med morsan och farsan gäller hur bråttom det är för mig och min att renovera balkongen. Det började redan när vi flyttade in för ett år sedan. Vi fick många komplimanger för vår stora fina lägenhet första gången de besökte den. Många ”Wow” och ”Oj, vad högt i tak” och gliringen ”Här kommer era framtida barn att trivas bra”. Plötsligt såg jag pappa ute på balkongen, lutandes framåt, stirrandes neråt. ”Du, ni får allt renovera balkongen”, sa han. ”Yes, det är redan noterat. Vi ska köra igång med det så snart vi har fixat badrummet bara. Så det ska allt bli av. Balkongen ska renoveras, jodå”, svarade jag irriterat men fortfarande lugnt. ”Jo, för att såhär kan det ju inte se ut vet du” sa han och gick vidare.

En vecka gick innan telefonen ringde. Det var pappa som undrade hur det hade gått. 

• ”Gått med vadå?”

• ”Ja men med balkongen. Ni skulle ju renovera balkongen, eller hur?”

• ”Ja, men inte än sa jag ju. Vi ska göra om badrummet först, och kanske måla om i hallen och vardagsrummet. SEN kanske vi kör igång med den biten.

• ”Kanske?”

Så är det att leva som jag. Jag blir aldrig någonsin vuxen i mina föräldrars ögon, som sagt. Ni kanske tror att det lugnade sig sedan? Att jag sa till pappa att sköta sitt och lämna oss i fred. Då har ni fel, för jag är nämligen mest konflikträdd av alla människor jag vet om. Det har fortsatt med ett ungefärligt intervall på varannan vecka. Då kommer samtalet eller besöket. ”Nu får ni fanimej börja renovera den där balkongen!”

Är det någon som har samma relation till sina föräldrar och som har några tips på hur man kan tackla dem?

Tacksam för allt engagemang!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är du orolig för dina rör? Det kan vara en rimlig eller obefogad rädsla, men det finns hjälp; huvudstaden kryllar av rör, så självklart kan du även hitta firmor som utför rörinspektioner i Stockholm. En sådan kontroll kan lugna dig, antingen ser det ...

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och ...

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivni...

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt m...

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot ...