Är du orolig för dina rör? Det kan vara en rimlig eller obefogad rädsla, men det finns hjälp; huvudstaden kryllar av rör, så självklart kan du även hitta firmor som utför rörinspektioner i Stockholm. En sådan kontroll kan lugna dig, antingen ser det bra ut eller så får du veta allt om hur man åtgärdar problemet. Eller så bara blundar du och betalar utan att lära dig nånting alls, det är helt okej också. En rörinspektion i Stockholm förpliktar dig inte till att veta något om avlopp, du behöver bara veta att du har ett. I och för sig, någon som är betrodd med att utföra dessa rörinspektioner i Stockholm borde även kunna berätta för dig ifall du har ett avlopp eller inte!

Även om du inte oroar dig för detta just nu, så kan du faktiskt beställa en rörinspektion i Stockholm i förebyggande syfte. Ifall du skulle börja fundera på det senare, eller om du egentligen vet att du inte behandlar dina rör särskilt väl. Det kanske inte ens är du, det kan vara dina grannar, om du bor i lägenhet. En rörinspektion inom Stockholm kan ge dig svar på om du är i farozonen för att få en översvämning via avloppet, på grund av vad din granne spolar ner. Fantastiskt för grannsämjan. Eller inte, poängen är att du inte vill ha avloppsvatten på golvet, det vore inte så mysigt oavsett vems felet är. Därför kan både du och dina grannar bli hjälpta av denna rörinspektion i Stockholm.

Du kanske inte funderar det minsta på hur dina rör mår, men ändå tycker att det vore fascinerande att se hur en rörinspektion i Stockholm går till. Du har förmodligen aldrig sett insidan av rören så det vore väl spännande att i alla fall få se dem på film. För normala rör är för små för att krypa in i, annars hade du redan gjort det kan man misstänka. Nej, en rörinspektion i Stockholm utförs med en kamera, som är en mer lämplig storlek för avloppet än vad du är och därför kan komma åt att titta överallt. Det är fantastiskt vad man kan göra nuförtiden. Det kanske till och med är så att du har en hemlig dröm om att en dag vara den som utför rörinspektioner i Stockholm, och isåfall kan din medverkan nu vara steg ett. Ingen dröm är för stor, och inget rör är för obetydligt.

Ett hus är ett hus, och det ser ut som det gör, eller? Det är så fel; det finns massor att göra för att förändra ett hus. Det första du ser är fasaden, och om du gör en fasadrenovering i Stockholm kan huset bli som nytt. Du kan få en känsla av en annan tid eller plats, kanske vill du bara ha en annan stil. Hur som helst så finns det många alternativ vid fasadrenoveringar i Stockholm.

Om du inte har en massa egna idéer så kan det vara smart att kontakta en designer verksam inom fasadrenovering i Stockholm. Du kan ge fria händer eller komma med luddiga förslag att konkretisera. Med en design klar kan fasadrenoveringen i Stockholm sätta i gång, du behöver bara hitta ett bra byggföretag. Det finns ju några stycken som håller på med fasadrenoveringar i Stockholm, så det lär inte vara så svårt, och innan du hinner blinka är ditt hus omgärdat av byggställningar, redo för sin transformation. Som den fula ankungen ungefär, om den hade varit en byggnad i Stockholm, inför en fasadrenovering. Kanske inte den bästa jämförelsen, men du förstår.

Det kan ta lite olika länge att genomföra en fasadrenovering i Stockholm, men din entreprenör har förhoppningsvis informerat dig om planen, och med skicklighet och lite tur kan den hållas så du vet ungefär när det är klart och du får se det fantastiska resultatet av din beställda fasadrenovering i Stockholm. Sedan kan alla förbipasserande hänföras av din svan, alltså huset. Huset kan förstås se ut som en svan, det vore en ovanlig fasadrenovering också i Stockholm med alla konstiga idéer där. Släpp fåglarna nu, det var bara ett exempel och egentligen inte alls relevant vare sig för fasadrenoveringarna eller Stockholm. Tänk på fastigheter istället, du och din nya fasad skulle kunna vara med i ett nyhetsreportage om fasadrenoveringar i Stockholm, eller i alla fall ett reklamblad. Det hade väl varit något, att få skryta lite, visserligen inom en liten krets, men ändå.

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och baserat på absolut ingenting än tankarna som kommer till oss. Den senaste sagan i räkningen handlade om kassasystem i ett land och en värld som är ganska lik vår egen. Jag tänkte att jag skulle berätta denna saga för er nu. I alla fall början av den:

Tänk om man inte kunde ljuga. Detta är en tanke som man måste ha närvarande för att förstå den här sagan om kassasystemet. Det är nämligen helt centralt. I den värld vi nu ska besöka har man inte uppfunnit det som vi i vår värld kallar för osanning. Det fann inte något sådant. Alla var ärliga i alla lägen vilket gjorde att många saker som vi kallar för ovanliga lös med sin frånvaro i denna tillvaro.

Kassasystem till exempel. De var utformade på ett helt annat sätt eftersom knappt något begick brått. Eller ja, det var i alla fall ingen som begick brott som kom undan med det. Om någon som försökte utnyttja det något godtrogna kassasystemet åkte fast – ja, då var det bara för poliserna, de få som fanns, att ställa en enkel fråga: ”Var det du som utnyttjade detta kassasystem?”. Om den misstänkta tjuven var skyldig så fick de veta det direkt. Ganska smart, eller hur?

Sedan kom en dag som tycktes som den vanligaste dagen i världen. Faktum är att det nästan var en löjligt vanlig dag. Som ur en saga, nästan. Frans som var ansvarig för kassasystemet hade just hällt upp en kopp med viol-te, precis som vanligt. Han satte sig vid kassasystemet och startade igång det och var redo att ta emot dagens första kund. Det var så som saker och ting började bli ovanliga.

Fram till Frans och nämnda kassasystem kom nämligen en man som bar ett stort kors hängandes runt halsen. Kassören hade aldrig sett något liknande. Han tyckte att det såg ut som en symbol men kunde inte avgöra. Fyllde korset en rent praktisk funktion? Var det något av vikt för den breda massan? Eller bara för mannen som bar korset? Svaren skulle komma och de skulle komma att kasta omkull precis allt. I stunden anade Frans bara inte just i vilken utsträckning.

Nästa vecka fortsätter jag historien om Frans, den främmande mannen och kassasystemet. Håll ut!

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivning gör det. Var gränsen går är förstås olika för olika personer, det ska man inte glömma. Idag ska jag dock skriva en text som tar avstamp i något jag sa nyligen. Jag talade om vad det var som gjorde vårt städföretag till det bästa på marknaden.

Först: Lite bakgrund. Jag drev alltså städföretag för snart 10 år sedan. Vi bedrev vår verksamhet under ca 15 års tid innan vi rörde oss vidare för att göra andra saker med livet. Det var en rolig tid. Jag verkligen älskade att ratta och styra ett städföretag. Hade ni frågat mig innan jag antog utmaningen hade jag definitivt sagt nej. Nej, jag skulle minsann arbeta med andra saker. När jag däremot fick en fot in i dörren på mina vänners städföretag var jag såld. Städföretaget hade en enorm potential redan innan jag hoppade in och påverkade.

Hur som helst. Jag vill dela med mig av de delar av vårt städföretag som var bäst. Om ni frågar mina f.d partners så skulle säkert svaren låta annorlunda. Här kommer i alla fall min synvinkel.

Samarbete

Samarbete var ett kärnvärde på vårt städföretag. Det var något vi alltid strävade efter i alla former. Det gällde oss tre som drev städföretaget. Det gällde relationen mellan oss och våra anställda, alldeles oavsett vilka positioner de hade. Det gällde också vårt samarbete med kunderna, inte minst. Jag tror att detta var starkt bidragande till våra framgångar. Vi ska vara glada för det.

Professionalism

Det spelar ingen roll hur något funkar om städföretaget inte kan leverera högkvalitativa tjänster. Detta var anledningen till att ryktet om oss spreds vidare. Vi var professionella rakt igenom. Från första kontakt till genomförande av arbetet till alla uppgifter om priser och andra detaljer gällande arbetena vårt städföretag levererade.

Utveckling

Jag vill avsluta med att argumentera för den utvecklingssträvan och -potential vårt städföretag hade. Detta gällde alla aspekter av arbetet men framförallt personalen. Vi ville ge alla anställda möjligheten att utvecklas i de riktning de önskade. Detta levde kvar från när en av mina två partners klättrade i verksamheten en gång i tiden. När hon började så utförde hon städningen på städföretaget. 4 år senare var hon alltså delägare. Sådana historier gillar jag!

Lämna frågor och funderingar om städföretaget i kommentarsfältet som vanligt!

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt mig. Men idag är det dags att bryta mot den här regeln. Vi får se vari det landar.

För ungefär ett år sedan lät vi införa en alkohol och drogpolicy på min arbetsplats. Eftersom jag sitter i managementgruppen så låg detta beslut delvis på mig. Jag var en av de som från början argumenterat för denna alkohol och drogpolicy. En av de som verkligen tänkte att detta verkligen kunde bidra till positiva följder för vår organisation.

Först lite bakgrund. Vår organisation har haft ett problem med användande av droger och alkohol. Ja, organisationen har väl egentligen inte haft det utan enskilda anställda har det. En alkohol och drogpolicy kändes som ett allt viktigare steg när vi såg hur det utvecklades. Efter några svängar fram och tillbaka och många, långa möten så kom vi fram till ett beslut. Vi skulle få en alkohol och drogpolicy som, förhoppningsvis, skulle underlätta för verksamheten.

Jag kommer inte gå in särskilt nära på just vad vår alkohol och drogpolicy går ut på. Detta beror först och främst på att jag inte får avslöja detta. Det finns bestämmelser kring vår verksamhet som säger att vi inte får avslöja sådana saker. Vad jag däremot ska göra är att tala om hur de effekter vi såg av vår nya alkohol och drogpolicy.

Möjligen låter det lite uppenbart och kanske till och med fånigt – men jag såg en ökad tillit på hela företaget efter att alkohol och drogpolicyn drog igång. En tillit mot oss i ledningen från de anställda. En tillit till själva företaget och därmed en ökad trygghet för de som gick till jobbet. Sist och störst: Tilliten mellan de anställda, mellan kollegor, ökade kraftigt. Förutom ovan nämnda positiva följder så fanns mycket mer vi kunde se. Jag har dock bara ett visst antal ord och de börjar sina. Alkohol och drogpolicy är i alla fall en mycket bra sak som jag tycker att de flesta företag ska anamma.

Hör gärna av er med frågor så ser jag till att besvara dem till nästa gång vi hörs. Det kan handla om alkohol och drogpolicy eller annat, beroende på vad ni undrar.

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot i Stockholm blev det annorlunda. Vi är nämligen 4 syskon som var tvungna att ta tag i detta. Ingen av oss ville men alla var tvungna.

Jag tänkte att jag skulle presentera de olika roller vi antog i omhändertagandet av mammas dödsbo i Stockholm. Det finns ingen riktig tanke bakom detta mer än att jag ville skriva ner mina tankar.

Låt oss börja med mig själv. Jag ser mig som en medlare i gänget och det beror till stor del på att jag är äldst, skulle jag tro. Dödsbot i Stockholm blev liksom mitt ansvar mer än någon annans per automatik. Det var jag som skrev meddelanden i vår gemensamma grupp som löd typ: ”OK. Nu får vi börja planera kring dödsbo i Stockholm. Var tycker ni att vi ses och när?”. Problemet är att folk svarar som om jag ska komma med ett nytt förslag. Det är inte min roll. Det är inte jag som bär ansvar för detta dödsbo i Stockholm. Detta är dock vad de andra verkar tro.

Vi kan gå till mitt yngsta syskon, min lillasyster Elin. Hon är nämligen raka motsatsen. Yngst i en syskonskara av 4 så har hon aldrig behövt ansvara för något. Trots att hon idag är över 30 år så tror hon att detta fortfarande gäller. Aldrig blir det så tydligt som vid mammas dödsbo i Stockholm. Vet ni vad det värsta är? Att Elin är den enda som bor i Stockholm där mammas dödsbo finns. Ändå ska vi andra behöva bära större ansvar än hon.

Detta är inte klokt, nu när jag väl tänker efter. Jag bor i Malmö, vilket är skrämmande nära dödsbot i Stockholm om man jämför med mellansyskonen. De båda bor utomlands och har det otroligt krångligt när det gäller att ta sig till och från huvudstaden. Jag antar dock att gnällande inte gör saken bättre. Man får gilla läget även om läget handlar om dödbo i Stockholm.

Jag tror att mitt beslut att börja rikta in mig mot arbetsrätt var ett av de bästa jag tagit. Ja, i alla fall om man räknar beslut som är relaterade till arbetet. Idag kommer jag att berätta om hur detta gick till.

Det var för ca 5 år sedan nu, och jag hade arbetat som advokat under några år redan. Jag var inte trött på det. Det var bara så att jag aldrig kände mig riktigt på rätt plats. Det var som att jag var ny på jobbet hela tiden. Detta för att jag inte lyckades lära mig allting som jag upplevde att kollegor gjorde. Det gick OK men aldrig helt bra, om ni förstår mig. Tankarna om att byta inriktning började snurra ungefär 2 år innan jag bytte till arbetsrätt. Det kan tyckas vara en lång tid men å andra sidan var arbetsrätt något nästan skrämmande nytt för mig.

Till slut tog jag steget, och jag gjorde det inte helt själv. Eller, jag gjorde det med influens av andra – särskilt en. Jag mötte en gammal pluggkollega som jobbade med arbetsrätt. Hon hade hoppat på den banan direkt efter att vi slutade i Uppsala. 

• ”Arbetsrätt är superspännande att arbeta med. Och vet du vad det framförallt är? Arbetsrätt är mångbottnat. Det tar aldrig riktigt slut. Förstår du vad jag menar?” sa hon.

Det tog inte många minuter in i vårt möte innan hon, utan att själv veta om det, fick mig in i ett annat körfält. Körfältet där arbetsrätt gällde.

• ”Var tycker du att jag ska börja jobba med arbetsrätt? Och hur?” frågade jag och möttes av en något förvånad min.

• ”Funderar du på att börja med arbetsrätt, eller vad menar du?” svarade hon och jag berättade om min nuvarande situation och att jag letade efter något nytt. En ny bransch som möjligen kunde vara kopplad till arbetsrätt.

Hon sken upp som en sol när jag sa detta och började sedan prata om möjliga vägar för mig. Eftersom vi gjort många arbeten ihop kände hon ju till mina styrkor och svagheter. Tipsen om arbetsrätt kunde således utgå från vad jag kan, vad jag skulle passa som. Ett fenomenalt sätt att jobba med rekrytering på, om ni frågar mig.

Det tog ett litet tag för mig att få den berömda tummen ur, men det gick. Ungefär 5 månader efter mitt och min väns möte började jag arbeta med arbetsrätt. Nu har det gått ett halvt decennium sedan min första dag. Jag ångrar ingenting med mitt val att byta till arbetsrätt och trivs mycket bra med min nuvarande situation.

Om du ägnar dig åt trädgårdsskötsel i Stockholm, och kanske till och med äger trädgården i sagda stad, så är du lyckligt lottad. Du bor i en stor stad, i alla fall med svenska mått mätt men kanske inte internationellt sett, och du får vistas i natur och grönska regelbundet. Det är inte alla som kan spendera tiden med trädgårdsskötsel i Stockholm eller någon annanstans. Det har bevisats vara bra för en, minska stress och göra en friskare och sådär, så det vore ju eftersträvansvärt att fler gjorde det. Det kanske inte är så stressfritt med trädgårdsskötsel i Stockholm som yrke, nödvändigtvis, om det är så kanske du inte är fullt så tursam som man skulle vilja tro. Lite oklart på den punkten, jag har endast umgåtts med en person som jobbat med trädgårdsskötsel i Stockholm, och hen högg sig i armen med en häcksax, vilket jag kan tänka mig orsakar en del stress. Å andra sidan såg ärret sedan med lite fantasi ut som ett leende, vilket skulle kunna ge en positiv känsla alternativt ge en bra isbrytare i stela sällskap, vilket reducerar stress och, visserligen något långsökt men ändå, går att härleda till hens aktivitet inom Stockholms trädgårdsskötsel. Inget negativt som inte också för med sig något positivt alltså.

Förutom effekterna av stockholmsk trädgårdsskötsel på den egna hälsan så kan man även tänka sig en andrahandslycka utifrån att trädgården glädjer övriga invånare än den som specifikt utför Stockholms trädgårdsskötsel. Delad glädje är dubbel glädje och sådär. Den som tittat på naturen är mindre stressad och kommer därför inte armbåga dig lika mycket på tunnelbanan sedan. På så vis är en persons trädgårdsskötsel i Stockholm till nytta för alla tunnelbaneåkare, och säkerligen bilister med. Inte bussåkare, de är bittra oavsett hur många buskar de sett. Det hjälper inte ens om bussåkarna själva ägnar sig åt den fantastiska aktivitet som vi kommit fram till att trädgårdsskötsel i Stockholm är, så låt bli att åka buss om du kan. Det finns många andra sätt att ta sig fram på som är mer kompatibla med effekterna av stockholmsk trädgårdsskötsel om det är det du vill åt. På det hela taget så förstår du nu varför du borde vara en lycklig människa som ägnar sig åt trädgårdsskötseln i Stockholm.