Jag lovade att återkomma med någon slags amatörmässig analys av vår marknadsanalys. En metaanalys helt enkelt. Detta ska jag i alla fall ge er idag. För er som inte hängt med kan jag dra det hela lite snabbt: Vi har kört vår verksamhet, vårt företag, i 4 år och egentligen bara tutat och kört hela vägen. Det har aldrig riktigt funnits tid att stanna och känna efter. Det har varit full fart hela vägen, och det har varit utmanande. Någon sa till oss att vi borde genomföra en marknadsanalys. Jag frågade varför. En väldig okunnig fråga förstås, men den skedde oavsett. Jag fick beskrivet för mig vad en marknadsanalys kan leda till och lät genomföra en genom ett proffsbolag. Det är bland de viktigaste besluten vi tagit på bolaget. Idag ska jag alltså redogöra för de uppenbara vinster jag kan se efter marknadsanalysen.

Förståelse för kunden

Det första argumentet för varför man bör genomföra en marknadsanalys är för att lära sig om målgruppen. Detta sa både vänner och folk på nätet om saken. Det rådde inga tvivel om att detta var ett resultat av en marknadsanalys. På förhand förstod jag inte syftet. Det gör jag verkligen nu. Vi har fått en tydlig bild av vem kunden är. Vilka vi bör försöka nå och, inte minst, vilka som inte är våra kunder. Detta har sedan hjälpt oss att förstå hur vi ska kommunicera med kunderna/målgruppen.

Kunskap om produkten

Varför ska folk köpa vår produkt när det finns ca 10 liknande? Detta är en fråga som vi aldrig tidigare reflekterat över särskilt noga. Vad är det egentligen som särskiljer oss från konkurrenterna och deras produkter? Hur kan detta nyttjas? Vi lärde oss mycket om oss själva, och om den produkt vi erbjuder på marknaden, av marknadsanalysen. Ovärderlig kunskap om ni frågar mig.

Lärdomar om mig själv

Detta ska för allt i världen inte glömmas bort. De krångligaste gåtorna, eller knutarna om man så vill, finns inom en. Att lösa/lösa upp dem kan vara oerhört svårt om ingen berättar för en hur man gör. Marknadsanalysen vi lät genomföra öppnade saker hos mig. Saker som gör mig till en bättre företagare och, ännu viktigare, människa.

Jag kommer verkligen genomföra sådana analyser oftare. Just nu känns det bra att anlita vår nya partner för en ny marknadsanalys. I framtiden kanske detta skiftar. I de läget kan vi kanske behöva lära oss att genomföra marknadsanalys in-house.

Det värsta med att åka på semester är att vi har hund. Det hela är lite komplicerat. Detta eftersom det faktum att vi har en hund också är det bästa med att åka på semester. Vi har ett hus på Öland som vi alltid spenderar somrarna i. Harmonin vet inga gränser och vår jycke älskar det – fullkomligt älskar det. Hon är aldrig så fin och go som när vi är där. Det är fint att se. 

Så vad är då problemet? Problemet är att hon inte uppskattar den hundbur hon har suttit i på vägen dit. Detta har varit ett problem ända sedan hon var liten. Jag menar, den är stor och följer alla riktlinjer för hur man reser med en hund. Vi har försökt bona in den så att hon ska trivas med filtar, leksaker och så vidare. Det har bara inte gått. Det har varit gnäll och skäll sedan vi lämnat uppfarten och fram till att vi parkerat vid huset. Hundbur var inget för henne. Tydligen är detta ett känsligt ämne för många hundar och, indirekt, hundägare. Finns det inget annat sätt att resa än att använda hundbur? Är det elakt att tvinga hunden till att resa på detta sätt? Jag ställer frågor men vet inga svar.

Hur som helst så kände vi att vi var tvungna att göra något nu. Det fick vara nog med plågsamhet för såväl hund som för människoöron. Jag gjorde det till mitt projekt att leta upp en ny hundbur åt vår älskade hund. Hon skulle minsann inte behöva må dåligt bara för att vi skulle åka på semester. Jag tog till Google och jag började kika på olika lösningar på hundburar som fanns. Kära läsare, jag kan meddela att detta är en djungel så snårig som någon. Det finns mängder av olika typer av hundburar där ute.

Eftersom jag nästan stirrade i kors efter ett tag började jag läsa tester. Jag läste om det som blivit utsett till bästa hundbur. Jag kontaktade sedan vänner som har hund och som jag vet genomgått samma problematik. Det var så som stjärnorna stod i rätt läge. Samma hundbur jag läst om var också den som min mest pålitliga vän ägde. Det hade inte varit några problem med resor efter att de skaffat denna bur till deras hund. Jag sökte upp ett pålitligt företag som bland annat sysslade med hundburar och lade en beställning. Bara några dagar senare plingade det på dörren och vår nya hundbur var på plats.

Nyfikna på hur det gick?

Det är ingen hemlighet att jag är en stor sagoberättare. Eller ja, det är i alla fall ingen hemlighet för mig själv eller för min 5-åring. Vi må tvista om mycket men detta faktum är vi i alla fall rörande överens om. Det lär heller inte komma som en överraskning för någon av er läsare. Jag har trots allt skrivit om mitt berättande, företrädesvis sagor på kvällar, förut. Nu har det berättats improvisationssaga igen, denna gången om passersystem.

Ni vet hur det fungerar. Hon, 5-åringen, säger ett ämne som hon vill höra saga om och jag skjuter från höften. Vanligtvis brukar jag kunna lista ut ungefär i vilka härad hon rör sig. Det kan vara elefant, banan, bajs eller något annat ganska trivialt. Där har jag några på lager. Jag måste säga att mina kunskaper om passersystem är begränsade. Således blev passersystem ett relativt svårt ämne att berätta saga om. Men skam den som ger sig!

”Var har du lärt dig ordet passersystem?” frågade jag. Hon kunde ju knappt läsa så var snappas ett sådant ord upp egentligen? Det visade sig att det var från en förälder till ett annat barn på förskolan. Hon hade talat med en av pedagogerna och uttryckt sig något om passersystem. Plötsligt låg jag här, bredvid min dotter i en alldeles för liten säng, och skulle berätta sagor om det. Världen är... ja, den är något i alla fall!

Nåväl, det var bara att lyda. Sådana var reglerna. Jag hade inget val. En saga om passersystem skulle berättas, om det så var det sista jag gjorde. Jag lade mig till rätta och började fundera. Tankarna stördes något av att jag hade ett barn som bad mig att börja i örat konstant. Förutsättningarna var långt ifrån ultimata. Jag tänkte en stund till och bad sedan om mer tid. För fan, om jag skulle berätta något om ett passersystem måste jag väl få lite extra betänketid. Är det så fel? Om det är fel vill jag inte ha rätt.

Det jag kommer berätta nu hände verkligen. Ett riktigt Rocky-ögonblick. Jag gick, med passersystem i tanken, in på toaletten. Lutade mig över handfatet och spolade kallt vatten som jag kastade upp i plytet. Jag tittade mig själv i ögonen och sa ”Du fixar det här”. Situationen var fullkomligt icke-ironisk. Passersystem var allvarliga grejer.

Jag gick in till min dotters rum igen och började historien: ”Det var en gång ett passersystem..”

Det var ett väldans åkande mellan Skövde och Lidköping för mig då jag jobbade med flyttstädning. Javisst, och tänk då på att jag åkte kommunalt de första månaderna. Herregud vad jag inte skulle vilja sitta i den sitsen idag. Det var förstås en annan tid. Jag bodde i Skövde men verkade ofta i Lidköping, när jag sysslade med flyttstädning. Jag bodde hemma så alla pengar jag tjänade gick i stort sett åt på nöjen. En mycket rolig tid, men pendlingen kunde jag gärna hoppat över.

Efter ungefär ett år med flyttstädning i Skövde och Lidköping insåg jag att en bil var oundviklig. Det skulle inte kunna fortsätta utan att jag fick mig ett eget fordon. Det var förstås inte bara för att jag skulle kunna ta mig till Lidköping för flyttstädning. Det var också för att jag skulle kunna ta mig och mina vänner runt om i landet. Till kust, till nästa kust, norr, söder och vartåt vi än ville.

Efter några månaders idogt sparande hade jag tillslut råd med en bil. Det var en oerhörd fin sådan. Faktum är att jag nog aldrig varit så nöjd med en bil sedan dess. En SAAB 9-5. Trollhätteborna vet vad de sysslar med. Den tog mig smidigt och enkelt till Skövde för flyttstädning. Sedan till Lidköping för flyttstädning. Ja, den tog mig dit jag ville när jag ville det, och vet ni vad det bästa är? Det är att den i stort sett aldrig någonsin krånglade.

OK, en gång skevade däcken en aning men det tror jag mest var mitt fel. Jag hade inte satt på sommardäcken på rätt sätt. Jag hann inte, och varför gjorde jag inte det? Därför att jag var tvungen att åka som en galning mellan Lidköping och Skövde för att jobba med flyttstädning förstås. Men jag är inte bitter för detta, nej, nej, det får ni inte tro.

Hur som helst, jag vet inte riktigt hur detta inlägg kom att handla om detta. Det var trots allt ett bra antal år sedan jag arbetade med flyttstädning i såväl Lidköping som i Skövde. Man måste gå vidare någon gång men å andra sidan är det inte så dumt att kika i backspegeln ibland.

Vad ser ni när ni tittar där? Jag är nyfiken på att höra vad era historier är. Era historier som liknar min om tiden med flyttstädning i Skövde och Lidköping.

Jag lovade att återkomma med ett sista inlägg om min tid med att renovera innergård i Stockholm. Här är jag nu, vid vägs ände, och är redo att skiljas från ämnet. Hoppas ni är lika känslosamma som jag. Tror dock inte det.

Hur som helst. Jag tänkte att jag skulle dela med mig av några av de bästa sakerna med att jobba med att renovera innergård i Stockholm. Nåra saker kommer att handla om Stockholm och några om att renovera innergård – ja, alldeles oberoende stad då alltså.

Nu åker vi, och så ser vi var vi landar.

Kollegorna

Det vore förstås tjänstefel att börja med något annat. När jag renoverade innergård i Stockholm hade jag ett fenomenalt team. Detta var jag oerhört tacksam för. Det var ett grymt trevligt gäng där jag blev kompis med de flesta. Vi hänger fortfarande. Trots att jag inte längre renoverar innergård eller ens bor i Stockholm längre.

Utomhusjobbet

Jag får förstås skylla mig själv som valt ett kontorsjobb. Det får jag verkligen göra. Men snacka om att jag då och då kan sakna tiden då jag jobbade utomhus. När det var renovering av innergård i Stockholm var förstås 99% av tiden spenderad utomhus. Nu minns jag kanske inte de regniga dagarna, men jag minns det som en väldigt solig sommar.

Efter jobbet-tiden

Ett sammansvetsat gäng kan vara farligt både för plånboken och för levern. När vi jobbade med renovering av innergård i Stockholm var vi ett riktigt aw-gäng. Vi gick ut och åt och drack minst en gång i veckan, ofta fler. Detta var otroligt fint, särskilt då jag inte kände så många ännu. Ett bra sätt att lära känna nytt folk.

Att bo i staden

Renovera innergård i Stockholm har en stor fördel, nämligen att man bor i just Stockholm. Detta uppskattade jag oerhört mycket. Ibland kan jag känna att det var synd att jag inte bara bodde kvar. Jag ville visserligen flytta utomlands, det hade jag som mål, men ändå. Det var så himla roligt att bo där.

Närheten till vattnet

Inte på något sätt frikopplat från ovanstående. Där jag bode, i Aspudden, hade jag oförskämt nära att gå ner till vattnet och bada. Detta var en av de saker jag gillade mest med att bo i Stockholm när jag jobbade med renovering av innergård där.

Det finns mycket jag är nyfiken på. Så har det varit ända sedan jag var liten. Eller ja, jag kan i alla fall gå i god för att det varit så sedan jag var typ 4-5 år. Detta minns jag förstås. Mamma och pappa har dessutom gott i god för att detta varit fallet längre. Jag var nyfiken redan som barn. Jag tror att de flesta föräldrar vill säga att deras barn är nyfikna. I mitt fall tror jag faktiskt att det stämmer. Ibland har nyfikenheten satt mig i knipor. Oftast har den tagit mig framåt. Så även denna sommar.

När det gäller byggarbete så är nog det jag alltid varit mest nyfiken på just de där små bodarna de har. Ni vet, såna man ser precis överallt i anknytning till olika byggen. Ofta blåa bodar vari vi vanliga människor inte riktigt vet vad som sker. Vi kan spekulera och det ska gudarna veta att jag har gjort. Herregud vad jag har spenderat tid med att tänka på bodar i mina dagar. Särskilt eftersom jag alltid har bott i Stockholm och därför sett en väldig massa bodar jämt. Staden har byggts om under många decennier. Detta ser på inget sätt ut att avta. Snarare tvärtom.

Så, när jag förra året bestämde mig för att, som konstprojekt, byta bana så var detta lockande. Jag skulle testa på något HELT annat och byggarbetare blev valet. Jag skulle äntligen få komma in i såna där bodar. Jag skulle äntligen få se vad de där jävla bodarna innebär. Innan min första dag på jobbet påbörjades så var jag nervös inför detta. Hur skulle det vara? Jag tänkte förstås mycket på jobbet som helhet, men faktum var att jag var lugnare angående det. Jag skulle trots allt ha folk som såg till att jag gjorde rätt. Att inga olyckor skulle ske bara för att jag var inblandat.

Och så de där små bodarna då förstås. Det dröjde inte länge innan jag fick kliva in i min första. Väl där inne förstod jag att det var en fikadel. Det var faktiskt väldigt hemtrevligt. Det satt 3 gubbar med leenden på läpparna och nickade åt mig. ”Hej hej” sa de och ”Hej hej” sa jag tillbaka. Ett bra första möte med mina kommande kollegor i en av de största bodar på arbetsplatsen.

Detta skulle gå bra, det var jag säker på.

I’ve been in the delivery business for quite some time. I’m not sure if that’s the word to use for it but I feel like I’ve got so much experience that I can choose. So, for the last couple of years I’ve been working with international shipping in Miami. This has been something that really made me develop in the industry. It felt like a new step to start working, in Miami, with international shipping apart from just domestic.

The reason why I moved to Miami was not to work with international shipping from the beginning. As we got our first kid, my spouse wanted to move closer to her parents. I agreed since we needed as much help as we could with the kid. Miami it was and, as is happened, I started working in international shipping.

It’s quite interesting how it all played out, if I’m being honest. I mean, I knew nothing about the city. Knew nothing about Florida and what it would be like to live there. I just started applying for jobs. As it happened, one company in Miami, working in international shipping, was now looking for a new chief of administration. This was exactly what I had done before. My expectations for getting the job were low though. I was not only new in Miami, but new in international shipping too. I was sure someone else with more experience than me would get it.

That did not happen, and the main reason for that was timing. They were looking for someone that could start yesterday, and I was free instantly. That was the reason why they choose to give me the job. So the whole thing was pretty amazing. I got a job in an exciting area in which I’d never worked before. International shipping in Miami was a pretty big deal. I also got a higher salary than I got at my last job. Pretty big difference, if I’m being transparent.

It all turned out so very well when we moved down south. I did not expect this. I got to work with international shipping, in an important role, in Miami (!). If you would have told me this 2 years ago, I would have laughed.

Om man jämför elbolag, hur ska man egentligen tänka då? Tanken slog mig i lördags. Tanken slog mig så pass mycket att jag ställde frågan till de jag umgicks med. Vi var nämligen på en middag med ett gäng gamla vänner. Jag märkte att samtalsämnen började snurra iväg. De snurrade iväg så att jag inte kände att jag bottnade i något de andra pratade om. Jag ställde frågan rakt ut: ”Hur jämför man elbolag?”

Det blev tyst runt bordet. Jag hade inte väntat mig något annat. Inte för att frågan om hur man jämför elbolag skulle vara utmanande eller något. Den var bara väldigt oväntad i kontexten, och då kan det bli så. Jag fick i alla fall bra gehör. En av vännerna sa ”Jämför elbolag? Varför undrar du det? Var fan kom den frågan ifrån?”. Det var förstås där som jag till slut fick avslöja det huvudsakliga som jag ville nämna. Jag hade ju till slut köpt en lägenhet. Det var därför jag frågade om att jämföra elbolag. Det var ju dags för mig att börja tänka på sådant nu.

Jag fick en kram av allihop. Ja, minst en kram faktiskt. Flera av dem kom tillbaka till min sida av bordet och tog en till. Sedan satte vi oss ner igen och det blev mitt boende som blev fokus för samtalet. Den ene hade bättre tips än den andre. Till slut landade vi i det som initierade samtalet. Hur sjutton skulle jag göra för att hitta och jämföra elbolag? Var det egentligen någon av de andra som kunde svara på den frågan?

Min vän Ken nickade och tog till orda. Det brukade bli så, egentligen vad det än handlade om. Han sa att det bara fanns ett sätt att jämföra elbolag. Sedan namn-droppade han en sida som ingen annan runt bordet hade hört talas om. Hans axlar åkte upp, händerna pekade ut från kroppen, ögonen spärrades upp och munnen öppnades. Förvånat sa han: ”Har ni inte hört om X!?”. Alla skakade på huvudet.

Efter några sekunder och suckande från Ken tog Marie ordet på andra sidan bordet. ”Jag jämför alltid elbolag” på en annan sida. Sedan sa hon vad sidan hette och Ken brast ut i ett ”Va?!”. En tredje person kom in, som en reaktion på det Marie hade sagt. Han sa att han aldrig hade jämfört elbolag och frågade sedan hur hon kunde säga att hon ”alltid” använde den nämnda sidan. Samtalet var igång. Jag snappade upp tips där jag kunde se dem. 

Vi hörs nästa vecka igen. Nu ska jag jämföra elbolag.