Syskonrivalitet går aldrig ur tiden. Detta är i alla fall min tes och jag stärker den genom att ge mig och min syster som exempel. Vi ses fortfarande hemma hos mamma och pappa och äter middag varje söndag. Det är en tradition som inte dör ut och det är vi glada för. Förra veckan då vi satt vid middagsbordet och åt köttbullar satt min hund nedanför och gnydde. Han var så otroligt sugen på en köttbulle, stackarn. Jag kunde inte hålla mig utan sträckte ner en till honom tillslut. 

”Jaså du” sa min syster med sin vanliga översittande min. Jag tittade upp mot henne och min tystnad frågade henne vad hon syftade på. Hon sa att det där inte är så charmigt, och inte bra för hunden. Jag svarade som på beställning: ”Jo, men vi ger honom så otroligt sund hundmat annars så det är nog ingen fara ska du se”. Alla som satt runt bordet visste att hundarna var ett känsligt ämne. Att påstå sig att ge dem sund hundmat, sundare än den andre var en krigshandling.

”Jaså du” sa hon igen och fortsatte ”Vad är det då för sund hundmat ni ger honom då om man får fråga?”. Jag samlade mod till mig för att sätta mig upp mot min storasyster. Något jag inte vågat göra särskilt ofta i livet. Jag öppnade munnen och försökte låta säker när jag sa att det i alla fall var mer sund hundmat än hon gav sin. Det var då kaoset uppstod. Ett världskrig om sund hundmat bröt ut. Det fanns tre läger vid det här laget. 

Ett läger bestod av min syster, som gormade högre än någonsin på en blandning av svenska och italienska. Jag tror att hon sa något om att sund hundmat är ett relativt begrepp. Jag vet inte riktigt. Hur som helst så bestod det andra lägret av mig. Lite tydligare försvarsställning men ändå högst inblandat i kriget om den sunda hundmaten. Det tredje lägret var både störst och mest passivt. Det bestod nämligen av alla andra. Alla andra middagsgäster som mer än något annat ville att kriget skulle ta slut. De var lite som Sverige och Schweiz, skulle man kunna säga. Jag blev besviken att min sambo inte fyllde i diskussionen om sund hundmat. Vi har trots allt valt kosthållning till vår hund tillsammans.

Jävla förrädare, rent utsagt.

Tack för den fina responsen efter förra veckans inlägg. Det gör mig helt varm att höra när mina texter inspirerar andra. För den som inte hann läsa så handlade det om när jag bytte karriär och stad och började arbeta med bergvärme i Stockholm. En resa som ägde för närmare 15 år sedan. En resa som gjorde att jag bytte tillvaro, något jag aldrig trodde att jag skulle göra.

Jag avslutade förra veckans meddelande med att fråga om det var någon av er som gjort samma sak. Det hade förvånat mig mycket om någon av er gjort exakt samma som jag. Dvs flytta från en småstad till Stockholm för att arbeta med Bergvärme. Döm av min förvåning, men det var en av er som hade gjort samma. Denna flytt hade skett 2016 och inte 2006 som jag, men annars var det nästan skrämmande lika.

Den här tjejen hade, till skillnad från jag själv, arbetat med bergvärme innan flytten till Stockholm. Hon var med andra ord inte lika färsk som jag när hon började huvudstadskarriären. I övrigt var det väldigt lika människoöden. Hon arbetar hos en av våra största konkurrenter inom bergvärme i Stockholm. Vi bestämde att vi någon gång borde ses över en kaffe för att övertyga den andre om vems arbetsgivare som är bäst.

Förutom Elin, som alltså arbetade med bergvärme i Stockholm precis som jag, så var det många som skrev. Många som hade gjort en liknande resa, om än inom andra yrken. Det var faktiskt oerhört inspirerande. Berättelserna som ni skrev fick mig att blicka tillbaka på min egen flytt. Trots att det var så många år sedan nu så minns jag exakt hur det kändes. Det känns som att jag kan beskriva exakt vad jag gjorde, steg för steg, när jag klev av tåget på centralen. Det hela var väldigt filmiskt. Mamma och pappa hade släppt av mig på stationen hemma. Det enda jag hade med mig var en resväska med kläder. 3 veckor senare skulle de komma upp med ett flyttlass till mig. Jag började jobba med bergvärme i Stockholm redan dagen efter jag kom upp. Faktum är att det inte ens hann gå 24 timmar. Så fort gick det.

Eftersom många av er betonat att ni uppskattade min historia om bergvärme i Stockholm tänkte jag fortsätta. Nu måste jag kila in på ett digitalt möte, men jag ser fram emot att berätta vidare nästa vecka. Då ska jag gå in närmare på hur de gick till när jag fick mitt erbjudande.

Vi hörs då!