Det är nu dags för mitt tredje och (i alla fall för tillfället) sista inlägg om heltäckningsmattor i Stockholm. För er som lyckats missa mina tidigare inlägg på temat så låter detta kanske konstigt. Varför i hela världen har jag skrivit om heltäckningsmattor i Stockholm? Hur kan det ens vara ett ämne som behandlas i flera texter? Så är det säkerligen några av er som tänker, och jag förstår det! Det är just därför som jag väljer att skriva ännu ett inlägg om saken. Ett inlägg som, en gång för alla, belyser vad det är jag tycker så mycket om med heltäckningsmattor i just Stockholm.

Först och främst, den mest uppenbara frågan: Varför talar jag specifikt om heltäckningsmattor i Stockholm och inte i största allmänhet?

Svar: Därför att heltäckningsmattor är något som är kretsar kring Stockholm för mig. Jag är uppvuxen där och har levt i staden hela livet. Jag har därför sett dessa härliga mattors uppgång och fall, skulle man kunna säga. Jag är övertygad om att denna typ av matta var lika utspridd i övriga landet. För att inte tala om hur vanlig den säkerligen var i andra delar av världen.

Nu ska jag lista några tankar om varför jag känner som uppskattning till heltäckningsmattorna i Stockholm.

Drömmen om Amerika

Detta går inte att komma ifrån. Minns ni filmerna man såg under 80- och 90-talen? Det var heltäckande mattor precis överallt. Jag minns särskilt en film, Matilda, från typ 1995 (?). Danny DeVito spelar pappa till en flicka med magiska krafter. Det finns mycket att säga om denna dysfunktionella familj, men mattan var bannemej på fläcken en sån jag älskade. Jag minns till och med att färgen var perfekt, och den fanns över hela hemmet. Det var exakt såna heltäckningsmattor jag ville ha i vårt hem i Stockholm. Jag ville leva den amerikanska matt-drömmen på Kungsholmen.

Mysighetsfaktorn

Ja ja, det är svårare att göra rent en heltäckande matta. Ja, om jag spiller ut ett glas juice är det kört sedan. Alla dessa argument har jag hört till leda. Men det går ändå inte att komma ifrån mysigheten det innebär att ha en heltäckningsmatta i Stockholm. Ni vet, slippa ljudet från sockar mot kallt trä. Jag avskyr det. Jag avskyr det särskilt mycket eftersom jag vet hur alternativet skulle vara. Jag växte upp och formades av heltäckningsmattan. Det påverkade mig kraftigt.

Som tur är hör jag, som sagt, rykten om att den är på väg tillbaka. Är det någon mattkännare där ute som kan bekräfta eller dementera?