Det var inte helt oproblematiskt, och det borde jag anat. Första dejten mellan mig och killen med hockeyfrillan som så småningom skulle bli min man ägde rum 1985. Det var en annan tid, även om det känns som nyligen för vissa av oss. Vi åt på en fin restaurang i Gamla Stan, en onormalt varm kväll i april. Allt gick utmärkt och det kändes att vi båda tyckte att det var en härlig stund. Vi talade ett bra tag om mitt arbete som undersköterska på SÖS, och han
frågade mycket om mitt jobb. Sedan vände jag upp blicken mot honom och frågade vad han arbetade med. ”Jag jobbar som konsult inom...”, jag tappade omedelbart fokus och kunde inte urskilja vad han att han arbetade inom för område. Jag satt på middag med en sådan människa som min pappa alltid har varnat mig för. Orden ”Det finns ingenting värre än människor som jobbar som konsulter” ekade i mitt huvud. På den punkten var han stenhård.

Man ska komma ihåg att min pappa är uppvuxen i ett statarhem. Han står så långt vänster ut på den politiska skalan att hans hår nästan har börjat bli rött. Att jobba som konsult rimmar helt enkelt inte med hans världsbild särskilt bra. Jag fick tillslut ur mig ett ”Oj då”, och han tystnade. ”Oj då, vadå?” sa han och skrattade till. ”Det finns ingenting värre än människor som jobbar som konsulter” sa jag och tittade ner i bordet samtidigt som jag gjorde citationstecken med fingrarna. Det blev tyst i 5 sekunder innan han tog till orda. ”Sådär brukar min pappa alltid säga”. Jag tittade upp på honom. ”Ja, alltså. Han är gammal vänstergubbe, och att jobba som konsult är inte direkt någonting som ligger särskilt bra i linje med..”. Jag började skratta åt den otroliga likheten i våra fäder, och berättade att jag också hade en pappa som var på samma sätt. Vi hade hittat ett gemensamt samtalsämne som vi kunde prata om i evigheter. Och så blev det ju också.

Vi blev kvar på restaurangen till klockan 12 när de stängde, och sedan gick vi på en promenad genom vårnatten på Södermalm. Vi skildes åt där jag bodde vid Hornstull, och sågs redan två dagar senare. Idag är vi gifta och har tre barn ihop.

Tänk vad lite gemensamma fördomar från gamla vänster-pappor kan göra!