Förra sommaren hamnade jag i en slags identitetskris. Det är såna saker jag har hört talas om att andra människor drabbas av. Jag kunde däremot aldrig tänka mig att hamna där själv, men så blev det. Jag vet inte riktigt vad som triggade igång det. Kanske var det faktumet att jag fyllt 40. Kanske hade det att göra med att jag brutit upp ett långt förhållande. Kanske var jag trött på mitt dåvarande arbete. Eller kanske var det precis allt ovanstående. Min egen bedömning är att jag var LESS.

Jag bestämde mig för att möta min nedstämdhet och tristess i arbetslivet. Under den kommande hösten skulle jag byta arbetsmiljö. Jag skulle sluta på mitt arbete inom parkförvaltningen och satsa på plankbord. Ja, ni läste rätt. Jag skulle bygga plankbord. Hade jag någonsin gjort det förut? Svar nej. Hade jag någonsin tidigare i mitt liv överhuvudtaget ägnat mig åt hantverk av något slag? Räknas slöjden? Annars svar nej.

Anledningen till att jag ens övervägde detta extremt stora hopp i karriären var tack vare min morbror. Han byggde nämligen plankbord. Han byggde alla möjliga möbler men som jag förstod det så var han allra bäst på just detta. Han hade alltid, så länge jag kunde minnas, byggt plankbord och drivit egen firma. Jag tänkte att det var ett ypperligt tillfälle att höra mig för om jag kunde få jobb hos honom. Förutom att vara hans syskonbarn så var jag dessutom gudbarn till honom och hans fru. Det borde väl öka chanserna att få bygga plankbord, kan man tycka.

Jag vet inte hur mycket det spelade in, men det fungerade i alla fall. Jag skulle få agera medhjälpare till byggandet av plankbord under hösten. Om det skulle visa sig att jag hade en fallenhet för det skulle jag få ytterligare ansvar. ”Ett stort jävla Om” gjorde min käre morbror dock tydligt för mig. Det är onödigt att få för mycket självförtroende på en gång, antar jag.

Första halvåret med plankbord har nu gått och jag stormtrivs. Är jag duktig? Njae, men jag blir bättre och bättre. Om jag får slita med det i 6 månader till skulle jag nog kunna bli riktigt bra, tror jag. Morbror börjar bli nöjd. Jag har byggt ett plankbord till min egen lägenhet. Detta fick jag dock göra utanför arbetstid. Det rullar på, helt enkelt.

Jag gör snart en ny återkoppling om saken. Ta hand om her så hörs vi snart igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Är du orolig för dina rör? Det kan vara en rimlig eller obefogad rädsla, men det finns hjälp; huvudstaden kryllar av rör, så självklart kan du även hitta firmor som utför rörinspektioner i Stockholm. En sådan kontroll kan lugna dig, antingen ser det ...

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och ...

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivni...

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt m...

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot ...