Jag hjälpte min storebror att flytta över helgen. Det är sällan särskilt roligt. Jag har gjort det ett antal gånger och aldrig uppskattat det. Det hela är alldeles för dåligt organiserat, jag tror att det är det som irriterar mig. Trots att jag uppmanat honom så har han aldrig packat färdigt när flytten ska dra igång. Det slutar alltid med att jag och hans vänner får stå och packa ner hans jävla skit i lådor. Nåväl, den här gången var det på många sätt som det varit förr. Skillnaden var ett oerhört stort fokus på hans bagagerumsmatta.

”Vad sjutton är en bagagesrumsmatta?” tänker ni kanske. Jag svarar ”Ja, precis. Vad är det?”. Kom då ihåg att jag inte är någon bilmänniska. Jag har inte ens körkort. En bagagerumsmatta är i alla fall någonting som används i bilen. Att döma av namnet så tycker jag inte att det låter som det viktigaste i bilen. Om jag tänker på ord som ”motor” och ”hjul” så känns de betydligt viktigare än bagagerumsmatta. Men vad vet väl jag.

Hur som helst så blev detta en stor grej under senaste flytten för brorsan. Vi packade in låda efter låda i lägenheten. När jag kom upp med den sista lådan gick han fram till mig och viskade något. ”Jag hör inte” sa jag och han hyschade mig och spärrade upp ögonen. Han lutade sig framåt igen och sa tyst ”Fick du med bagagerumsmattan?”. Jag tittade tillbaka med oförstående ögon, sedan viskade jag: ”Vad fan är en bagagerumsmatta?”. Tydligen var detta inte särskilt bra. Jag kunde se det i hans ögon som blossade upp i panik. Han rusade ut till flyttbilen och viftade med handen för att jag skulle följa med. Jag sprang efter, både nyfiken och empatiskt orolig. Varför var bagagerumsmatta något så viktigt?

Flyttgubbarna som bistått med flyttbilen höll just på att stänga och lämna. ”Vänta! Min bagagerumsmatta!” ropade han efter dem. Det hela höll på att bli någon slags fars. De öppnade bilen igen och vi hoppade in. Där, på golvet, låg den. Bagagerumsmattan som av någon anledning var så viktig.

”Tack gode Gud” sa han och pustade ut. Rullade ihop bagagerumsmattan och förklarade sedan: Det är min present till Malin på 5-årsbröllopsdagen. Hon tyckte att vi behövde en ny.

Romantiskt?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och ...

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivni...

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt m...

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot ...

Jag tror att mitt beslut att börja rikta in mig mot arbetsrätt var ett av de bästa jag tagit. Ja, i alla fall om man räknar beslut som är relaterade till arbetet. Idag kommer jag att berätta om hur detta gick till.   Det var för ca 5 år sedan nu,...