Jag ska börja detta inlägg med en snabb genomgång av min karriärsbana under de senaste åren. För 10 år sedan började jag arbeta på ett stort svenskt hudvårdsföretag. Verksamma både på den nationella och den internationella marknaden. Hundratals anställda, stora ljusa kontor, årlig konferens i skärgården, tjänstebilar – Ja, ni förstår. Ett sådant företag där allt rullar på och alltid blir bra i slutändan. Jag arbetade på marknadsavdelningen men kände nätt och jämt alla. Vi hade ett team som arbetade uteslutande med utformningen av nyhetsbrev. Bara en sån sak!

Hur som helst. Jag jobbade mig upp till en mellanchefsposition på bolaget och trivdes i rollen. Men för ett år sedan tog jag nästa steg i karriären och blev marknadschef på ett betydligt mindre bolag. Jag gick långt ifrån hudvårdsbranschen när jag nu klev in i tech-världen. Under mig på avdelningen hade jag 3 personer, alla mellan 25-30 år. Jag började med att kolla vad de olika sysslorna var. Och även här fanns en som var ansvarig för nyhetsbrev, och det är här som skon började klämma omedelbart. Det första nyhetsbrevet jag möttes av var undermåligt. Det var dåligt skrivet. Det var innehållslöst men innehöll ändå massor av text. Upprepningar, felstavningar, konstiga formuleringar. Allt som inte bör finnas i ett nyhetsbrev.

Jag ville inte bränna mina broar direkt, men bad att få se statistik på nyhetsbrevet som skickades ut en gång i veckan. Statistiken var ännu mer skrämmande än kvaliteten på brevet. Det visade sig att vi fick otroligt dålig feedback på utskicken. Dagen efter jag möttes av statistiken kallade jag till möte om nyhetsbrevet, och jag la korten på bordet direkt. Det var helt enkelt inte väl fördelade resurser att slita med ett nyhetsbrev som aldrig når målgruppen. Vi var tvungna att tänka om. Och den som instämde allra mest med vad jag sa var, något förvånande, just tjejen som var ansvarig för nyhetsbreven. ”Ja, jag förstår inte varför jag ska hålla på med det där. Jag kan ju inte skriva bra. Jag borde jobba med siffror”.

Jag blev tvungen att vara en vagel i ögat hos min nya VD under den närmaste tiden. Förklarade dag efter dag att vi behövde ytterligare en person på marknad. Någon som kunde skriva nyhetsbreven, en Copywriter. Ja, en Copywriter var vad vi behövde!

Och skam den som ger sig. Efter att jag själv hade tagit på mig nyhetsskriverierna under en tvåmånadersperiod fick vi in Micke. Frilansskribent som valt att satsa på en anställning istället för att flacka omkring.

Från katastrof till succé!

Är jag nöjd? Jo tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi berättar sagor på kvällarna. Detta gör oss på inget sätt unika. Jag skulle säga att det snarare gör oss väldigt mainstream. Däremot så är den unika aspekten att vi hittar på sagorna i stunden tillsammans med barnen. Javisst, helt improviserat och ...

Jag har tillåtit mig själv att skryta lite under senaste tiderna. Det är ett jävla otyg egentligen, om ni frågar mig. Jag brukar inte uppskatta skryt i vilken form det än presenteras. Jag gillar inte när jag själv gör det eller när folk i min omgivni...

Jag kommer nu att göra något som jag inte alls gör särskilt ofta. Jag kommer att blanda in mitt privatliv, mitt arbetsliv, i den här bloggen. Vanligtvis brukar dessa två liv hållas isär. Det finns många argument för varför det är en bra idé, enligt m...

Mammas dödsbo i Stockholm har bidragit till olika saker. Jag menar, det faktum att hon inte längre finns hos oss är tragiskt nog. Men det är just det som det är: Tragiskt. Det finns liksom inte någon variation i känslorna. När det var tal om dödsbot ...

Jag tror att mitt beslut att börja rikta in mig mot arbetsrätt var ett av de bästa jag tagit. Ja, i alla fall om man räknar beslut som är relaterade till arbetet. Idag kommer jag att berätta om hur detta gick till.   Det var för ca 5 år sedan nu,...